Oro i världen

De senaste dagarna har mycket av världspressen fokuserat sin uppmärksamhet mot Nordkorea. Ordkrig råder men den senaste tiden har också landets vapenarsenal tagits till nya dimensioner. Omvärlden upprörs av de provskjutningar som ägt rum och oron ökar. Idag nås vi nästan omedelbart av nyheter från andra sidan världen. Förr tog det lång tid innan en nyhet nådde fram, men det känns nästan som att Tv-kamerorna finns överallt och sänder direkt. Så är det inte, men tiden från att något hänt tills det att vi nås av det har drastiskt minskat.

Det finns många konflikter och då starka ledare vill visa sin makt används ofta ett retoriskt tilltal, som tyvärr kan urarta. Den ene beskyller den andre och likt det lilla barnet i sandlådan måste man visa handlingskraft och att man har övertaget. Vi är helt överens om att man inte kastar varken spade eller sand på varandra i sandlådan. Men världsledare får ibland bete sig som småbarn, utan att någon säger ifrån. En vanlig människa har svårt att komma till tals i de stora frågorna, men här finns bland annat FNs säkerhetsråd som förväntas gripa in.

Men i vardagshändelserna kan du och jag agera. Att göra sin röst hörd är att visa civilkurage. Att inte bara vara tyst och försöka att gömma sig. I bilden ovan ser inte fågeln vad som händer då huvudet är under vattnet. Så ska vi inte agera.

Men en ny trend är att vi tittar på och filmar då något extraordinärt hänt. Många verkar idag tänka: Var är kameran, snarare än att ge sig in i en situation. Blåljuspersonal vittnar oftare om att medmänniskor inte hjälper till på en olycksplats utan tittar på med kameran i hand. Videofilmerna lägger man sedan ut på sociala medier.

En liten brand ska släckas så snart den blir upptäckt. Börja idag att släcka bränder där du är. Istället för att vara med och ”ordkriga” kan man genom vänliga ord och leenden ändra ett samtal. Att vara medmänniska är att ta ansvar!