Regeringens energiexperiment skadar Skåne

Södra Sveriges ansträngda situation beror i huvudsak på att den planerbara kraftproduktionen är för liten här, samtidigt som kablarna från norr inte räcker till. Detta, i kombination med svaga vindar, ledde häromveckan till det skamliga faktum att man – mitt i sommaren – fick börja bränna olja i Karlshamn för att reda ut situationen.

Inför sommaren nådde en rapport från Svenska kraftnät (SvK) offentligheten. Det var en högljudd varningsklocka om riskerna för elkaos och frånkoppling av elkunder i södra Sverige. För att undvika att systemet brakade samman fick man snabbt handla upp en återstart av Ringhals 1 – samma kärnkraftsreaktor som alltså permanent ska läggas ner vid årets slut.

Vi kristdemokrater gjorde senast i juni ett nytt försök i riksdagen att stoppa dessa nedläggningsplaner. M, L och SD har samma åsikt, men regeringen och övriga partier fortsätter att blunda. Frågan blir vad som händer i Skåne nästa sommar? Och hur kommer vintern att gå? Prognoserna visar kroniska effektunderskott när elen behövs som mest. Utvecklingen har förvärrats år för år och underskott väntas redan vid normala vintertemperaturer.

Vi gör oss mer beroende av kraft från länder med klimatskadlig elproduktion. Svenska kraftnät skriver: ”Blir det ett mycket ogynnsamt år riskerar den simulerade effektbristen att bli flera timmar.” Då ska man veta att importmöjligheterna är inräknade i det scenariot. Om inte agendan för energipolitiken omedelbart läggs om finns risken att rullande strömavbrott blir ett samtalsämne vid köksborden. Är det verkligen så vi bygger industrinationen Sverige stark? Regeringen bör omedelbart släppa sin kärnkraftskritiska linje, rädda Ringhals 1, ge förutsättningar för mer planerbar kraft – också lokalt och snabba på nätutbyggnaden. Inte nog med att elpriserna i Skåne rusar till nivåer mångfalt över dem i norra Sverige – för varje ny dag på den inslagna vägen äventyras skånska jobb och företagsetableringar. Det är knappast så vi återhämtar oss från coronakrisen.