Hela landet ska leva

Hela landet ska leva! Det låter som en självklarhet, men ibland känns politikernas snack som ett hån mot landsbygden. Normen heter urbanisering och många utgår i sin vardagsbeskrivning från situationen i den stora staden. När man hör en rikspolitiker tala om att fler ska åka kollektivt, så utgår man från att alla kan göra det. För stora delar av Sverige finns det ingen kollektivtrafik alls. När man hör att cykeln ska användas till och från jobbet utgår man från en verklighet som många inte kan identifiera sig med. Regeringens satsning på miljöfrämjande insatser handlar om att man ska få premie för inköp av en elcykel, men detta är åter ett uttryck för stadens invånare. Att arbetspendla flera mil är en vanlig situation för många. När sedan bensinskatten höjs, trots politiska försäkringar att den inte skulle höjas, så drabbar det åter de som bor på landsbygden. Att få livspusslet att hänga ihop för många barnfamiljer utanför den stora staden kan ske genom att man har bil. Utan den fungerar inte landsbygden. Många väljer att bo utanför städerna och det borde finnas ett politiskt stöd för detta. En fråga som ofta lyfts är t ex reseavdrag för den som skjutsar sina barn till träning eller kulturskolan. Många talar om jämlikhet och att vi ska ha liknande förutsättningar över hela landet. Tyvärr är det oftast i valtider som man hör sådant och mellan valen så är det ett kraftfullt fokus på den stora staden. Detta måste ändras!