Om Kultursamverkansmodellen

Debattartikel publicerad i GT 5 juni 2018

Varför väljer regeringen bort samverkan?

Vi var många kommunala och regional kulturpolitiker som såg ett stort framsteg inom kulturpolitiken när kultursamverkansmodellen infördes. Men nu verkar regeringen haverera denna modell. Den kommande kulturbudgeten är den högsta i historien men medlen går utanför modellen. Är det regeringens ambition att smygvägen återgå till en ökad statlig styrning?

När kultursamverkansmodellen infördes handlade det om en stor maktfördelning. Vi, kommunala och regionala kulturpolitiker, skulle få ansvaret att förmedla de statliga kulturmedlen. I Västra Götaland handlar det om närmare 320 miljoner kronor. Idén var att forma en nationell kulturpolitik som innebar samverkan mellan stat, region och kommun. Medlen fördelades tidigare direkt till olika verksamheter via staten, i detta fall Kulturrådet, och kultursamverkansmodellen innebar att pengarna lämnades till den regionala nivån som själva fattade beslut om fördelningen. Tidigare hade all fördelning av statliga medel skett av nationella nivåer.

Detta var ett stort steg i att gå från en statlig styrning till en samverkan där en ökad makt gavs till de regionala företrädarna. Som kristdemokrat värnar jag principen om subsidiaritet och kultursamverkansmodellen är ett tydligt uttryck för detta.

När modellen skapades planerades för större regioner i likhet med Region Skåne och Västra Götalandsregionen. 6-7 regioner var en tanke. Ungefär 1,5 – 2 miljoner invånare ansåg lagom för en region. Detta har ännu inte skett. Uteblivandet av en nationell regionreform har gjort att kultursamverkansmodellen inte fått den kraft som var tänkt.

Det andra skälet till att modellen mött en uppförsbacke är att de statliga medlen inte räknats upp tillräckligt. Sedan modellen infördes har Västra Götalandsregionen räknat upp anslagen med 23 procent medan motsvarande höjning från staten hamnar på 0,6 procent. Detta gör att omfördelningar av medel har varit oerhört svåra att åstadkomma. I klartext har regionen fått kompensera för uteblivna satsningar från regeringen. Det är oerhört svårt att minska anslagen till de som tidigare fått. Nya aktörer som skulle vilja komma in i modellen har oerhört svårt att få stöd. I praktiken har därmed modellen inte lett till några egentliga nysatsningar. De hundratals miljoner som tillförts kulturbudgeten de senaste åren har alltså hamnat bredvid kultursamverkansmodellen, utan att regionala företrädare kan påverka dessa medel.

Den nuvarande regeringen har presenterat den historiskt högsta kulturbudgeten. Det finns mer pengar till kulturen idag än någonsin tidigare, men till stora delar sker detta utanför den avtalade kultursamverkansmodellen. Regeringen väljer att lägga hundratals miljoner i direkta anslag till kommunerna. Detta sker inom konstområdet, kulturskolan och biblioteken, för att nämna några. Istället för att samspela med regionala pengar i kultursamverkansmodellen kommer de nya medlen i särskilda stuprör och får endast användas enligt statligt fastställda regler. Därmed försvagas modellen betydligt och staten utöver mer av ett inflytande.

Idén med kultursamverkansmodellen håller alltså på att urholkas. Vår roll som regional aktör blir allt svårare att hantera ekonomiskt då statens andel inte räknas upp tillräckligt. För att kunna behålla verksamheter har därför regionerna fått ta ett ökat ekonomiskt ansvar. Detta är inte hållbart.

Frågan är om regeringen verkar för att modellen ska haverera? Att idén är att regionerna tvingas vädja till regeringen om att återta styrningen av kulturpolitiken? Det har blivit allt svårare för regionala politiker att hantera modellen då det kommer många miljoner utanför den och kommunerna i allt högre utsträckning har en relation med staten själva. I praktiken innebär detta en ökad administration för kommunerna och därmed en ökad kostnad. För att kunna ta emot specialdestinerade statliga medel krävs en stor administration. I kultursamverkansmodellen har kommunerna avlastats då den regionala nivån tagit ett stort ansvar för detta.

Kulturministern bjuder nu in till nationell dialog för fjärde gången. Så gjorde också hennes företrädare. Det är mycket uppskattat att ministern ägnar en hel dag åt att samtala om samverkan. Inför årets överläggning blir den övergripande frågan om det sker en smygnedläggning av modellen och att staten vill återta ansvaret för kulturpolitiken.

Som regional företrädare är det min förhoppning att modellen behålls. Men den ekonomiska urholkningen är besvärande. Här behövs ett omtag och inför den nya regering som tillträder efter valet behöver denna fråga beaktas tidigt.

Kultursamverkansmodellen är bra men behöver utvecklas.

Conny Brännberg (KD)
Ordförande Kulturnämnden Västra Götalandsregionen