• Vargreviren blir som en sorts Skansen utanför tullarna

    Att bo med vargen inpå knuten är att vara otrygg. Det är något som många storstadsbor tyvärr har svårt att föreställa sig.

    Men för den som bor i vargrevir så behöver ofta livet läggas om för att anpassa sig efter vargen. Jägare låter bli att ta med hunden ut på jakt. Familjer vågar inte röra sig i skog och mark. Lekande barn måste hållas under ständig uppsikt. Till och med skolundervisningen påverkas när exempelvis utflykter behöver ställas in efter nya rapporter om varg i området. Inte nog med det: människor går miste om sina försörjningsmöjligheter när det blir för dyrt och farligt att verka som lantbrukare.

    Kristdemokraterna anser att vi måste lyssna mer på dem som bor i vargland. Alltför ofta är det nämligen de som aldrig har behövt leva nära vargen som tillåts styra debatten utifrån sin egen bild av vad landsbygden borde vara – en sorts Skansen utanför Stockholms tullar. Bland dem som bor i vargrevir råder det inget tvivel om vad som måste göras: den svenska vargstammen måste ner på en rimlig nivå. Idag har Sverige drygt 360 vargar. Kristdemokraterna menar att 170 vargar vore tillräckligt, vilket är den nedre gränsen för det riksdagsbeslut om en hållbar rovdjurspolitik som fattades för åtta år sen.

    För att nå dit krävs både en allmän licensjakt på varg och en utökad skyddsjakt i de utsatta områdena. Licensjakten skulle dels bidra till en mindre vargstam, dels till att se till att vargen återfår det skygga beteendet som vilda djur bör ha. Idag är skyddsjakten på varg alldeles för restriktiv, där finns det också utrymme för att bli mer generös. Vargfrågan måste hanteras med större hänsyn till dem som faktiskt påverkas av den.

    Kjell-Arne Ottosson, jaktpolitisk talesperson (KD)

    Magnus Oscarsson, landsbygdspolitisk talesperson (KD)

    Lars Lundberg, region- och kommunpolitiker (KD)

    Insändare publicerades i Ystad Allehanda, 17/3 – 2021

Mer från kategorin I Distriktet