Slopa pensionärsskatten!

Läs artikeln i SvD.

Sammanhållning och tillit är grundläggande för samhället. Tilliten byggs stark i gemenskaper. Men tilliten stärks också av förtroende för gemensamma institutioner och genom att det offentliga klarar sitt uppdrag på ett sätt som skapar legitimitet.

Skatter är nödvändigt för att finansiera den gemensamma välfärden och ska utformas så att de främjar ansvarstagande och arbete och samtidigt stödja sammanhållning och medmänsklighet. Skatteförändringar kan vara instrument för att möta samhällsproblem. Samtidigt behöver skatter vara legitima för att inte tära på tilliten.

Det har funnits – och finns – tillfällen då skatter fått orimliga effekter eller på annat sätt utmanat känslan av rättvisa: före 2006 lönade det sig ofta inte att arbeta jämfört med att leva på ersättningar och fastighetsskattens oförutsägbarhet skapade stor otrygghet i boendet.

Vi menar att skillnaden i beskattning mellan pensionärer och löntagare bär liknande drag: den uppfattas som orättvis, minskar legitimiteten för skattesystemet och bidrar till att förstärka skillnaden mellan grupper.

När Alliansregeringen tillträdde 2006 var utanförskapet betydande. Stora grupper stod, trots högkonjunktur, mer eller mindre permanent utanför arbetsmarknaden. Alliansen genomförde stora jobbreformer där jobbskatteavdraget – som gjorde det väsentligt mer lönsamt att arbeta – var bärande. För att reformen skulle bli tillräckligt stor för att bidra substantiellt till att bryta utanförskapet lade vi fokus på drivkrafter att gå från utanförskap till arbete eller öka sin arbetstid. Pensionärer fick därför inte del av den stora skattelättnaden.