• Kultursamverkansmodellen håller på att skjutas i sank

    Debattartikel Dagens samhälle – Conny Brännberg
    Förtroendet för kultursamverkansmodellen är i fara. Statens uppräkning motsvarar vare sig behoven eller kostnadsökningarna – med resultatet att regionerna måste tillföra pengar för att hålla institutionerna flytande. Ovanpå detta berövas kulturverksamma ett schablonavdrag, vilket ytterligare vattnar ur kulturlivets resurser.

    Regeringen satsar stora medel på regional kultur. Den bilden förmedlades vid regeringens presentation av budgeten 2017 häromveckan. Det handlar om många miljoner, men den väsentliga frågan är om det är en satsning eller inte. Innebär verkligen 30 miljoner kronor till kultursamverkansmodellen att det blir höjda anslag till regioner och landsting?

    Det finns flera skäl att ställa frågan. De flesta regioner/landsting arbetar nu med budget 2017 och besked från staten är därför angelägna.

    Regeringen aviserar en höjning av anslagen till kultursamverkansmodellen med 30 miljoner kronor per år och att det ska gälla under de kommande fyra åren. Det innebär alltså 120 miljoner kronor totalt.

    Rent tekniskt sköter Kulturrådet fördelningen av medlen. I somras medverkade Kulturrådets ordförande i Almedalen i ett seminarium om ”kulturklyftor”. Då framfördes att styrelsen planerar att hålla inne ett antal procent av de kommande medlen. Dessa kommer behållas för särskilda utvecklingsprojekt i stället för att fördelas till regioner och landsting. Om anslaget höjs med 30 miljoner samtidigt som Kulturrådet håller inne motsvarande summa sker ju ingen höjning som landsting/regioner så väl behöver.

    Vid flera tillfällen har kulturministern bjudit in till samtal om kultursamverkansmodellen. Det är tydligt att såväl ministern som tjänstepersoner vid kulturdepartementet väl förstår den situation som vi befinner oss i. Statens uppräkning har varit marginell. Pris- och kostnadsutvecklingen har ökat rejält och därmed har de regionala huvudmännen tvingats att kompensera för statens uteblivna ökningar.

    I klartext innebär detta att regionerna fått skjuta till betydligt mer pengar för att institutionerna åtminstone ska kunna verka på samma nivå som föregående år.

    Denna situation har fortlöpt under ett antal år. I praktiken innebär detta att förtroendet för kultursamverkansmodellen håller på att skjutas i sank. Om dessutom Kulturrådet kommer att behålla medel så underlättas knappast budgetarbetet 2017 i regionerna.

    Utöver detta har Skatteverket beslutat att ett schablonavdrag för musiker och sångare som funnits under många år inte längre ska beviljas. Runt om i landet har det funnits förväntningar på att regeringens budget skulle innehålla kompensation för dessa ökade kostnader för huvudmännen. Beloppen här är stora och Svensk Scenkonst har aktivt arbetat med denna fråga.

    Nu finns det i budgeten aviserade medel för scenkonst, men det går inte att utläsa om det är till vissa institutioner eller kommer alla till del. Klarhet i denna fråga efterfrågas.

    Om Kulturrådet behåller några procent av det totala anslaget och huvudmännen inte kompenseras för ökade kostnader innebär 2017 års budget att det saknas många miljoner. Regeringens besked är att anslagen ökar, men frågan är om de statliga medlen i själva verket minskar och om detta i sin tur innebär att vi som regionala huvudmän måste ta ett ännu ökat ansvar. Klarhet i frågan är angeläget och svaret brådskar.

    Conny Brännberg , (KD) ordförande kulturnämnden Västra Götalandsregionen