Deras elever klarar skolan bättre – ändå bedrivs det hetsjakt på friskolorna
Debattartikel GP – Stefan Svensson och Paniz Mansouri
Svensk skoldebatt har fastnat i en destruktiv spiral. I stället för att prata om hur fler barn kan lyckas, hur lärares arbetsmiljö kan förbättras och hur vi kan skapa studiero i klassrummen, läggs all energi på att misstänkliggöra friskolor. En skola är inte bra bara för att den är kommunal – och den är inte dålig bara för att den är fristående.
Skolvalet är ingen ideologisk konstruktion, utan en trygghet för många familjer. Barn lär sig på olika sätt och därför måste skolan få vara olika. Valfriheten skapar mångfald och möjligheten att hitta den skolmiljö som man trivs i och känner att man blir sedd. För oss kristdemokrater utgår skolpolitiken från människovärdet: varje barn är en unik individ med sina förutsättningar och drömmar. Skolan ska stödja barnets framtid – inte låsa in barnet i ett system som inte fungerar.
Om man verkligen bryr sig om jämlikhet måste man våga titta på resultaten. Siffrorna från 2024 är tydliga. Till exempel i Göteborg fick 96,6 procent av eleverna i årskurs 9 i fristående skolor minst betyget E i svenska, medan 93,6 procent av eleverna i kommunala skolor nådde samma kunskapsnivå. Men ser man till samtliga ämnen år 2024 blir kontrasten svår att missa: 81,2 procent av eleverna i de fristående skolorna nådde fullständiga betyg, medan de kommunala skolorna stannade på 67,5 procent. Det här betyder att mer än var tredje elev i kommunala skolor lämnade grundskolan utan fullständiga betyg. Skillnaden i resultaten beror inte på att friskolorna existerar – utan på att kommunala skolor misslyckas med att ge många elever det stöd och den undervisning de behöver i tid.
Kärnan i detta problem är lärarnas arbetsmiljö. Vi möter lärare som brinner för sina elever men som inte längre ges möjlighet att göra sitt jobb fullt ut. De drunknar i administration, sociala ansvarsroller, möten och uppgifter som tar både tid och energi från själva undervisningen. Lärarna vittnar om att de går hem med känslan av att inte räcka till – och när läraren mår dåligt påverkas eleverna direkt. Om undervisningen är skolans kärna är det fullständigt avgörande att lärarna får arbetsro, rimliga uppdrag och tid att möta varje elev. När läraren kan fokusera på att undervisa, då mår både lärare och elever bättre — och det är då resultaten stiger.
Det är dags att vrida tillbaka skoldebatten till det som faktiskt spelar roll: elevernas resultat och lärarnas arbetsvillkor. Skolan ska inte styras av politiska prestigeprojekt, utan av vad som gör att barn lyckas. Det är viktigare att elever lämnar skolan med kunskaper, framtidstro och självkänsla än vilken huvudman som står på skylten. Att inskränka valfriheten är i praktiken att säga nej till alla de elever som hittat sin motivation och trygghet just tack vare möjligheten att välja en annan skolmiljö. Mångfalden av skolor – kommunala och fristående – gör att fler barn hittar rätt, oavsett behov och bakgrund.
Problemen i kommunala skolor löses inte genom att montera ner friskolesystemet. De löses genom att lyfta alla skolor. Det kräver att lärare får rimliga arbetsvillkor och tid att faktiskt undervisa: mindre administration, starkare stödteam, tydliga ordningsregler och en arbetsmiljö där kunskap och undervisning står i centrum. Det kräver också att resurser sätts in tidigt för de elever som riskerar att halka efter – inte först när problemen vuxit sig stora. Svensk skola behöver en sak: fokus på resultat, kvalitet och möjligheten att välja den skola som fungerar bäst för varje elev. Huvudmannen är mindre viktig – det är vad som händer i klassrummet som avgör barns framtid.
Vi kristdemokrater försvarar skolvalet, inte för friskolornas skull utan för elevernas. Vi står upp för en skola där barn blir sedda, där läraren får arbetsglädje och arbetsro och där barnens framtid är viktigare än politiska markeringar. Förändringen vi efterfrågar handlar inte om vem en skola ägs av, utan om hur varje elev mår, hur varje lärare orkar och hur varje barn kan växa. Det är dags att sluta jaga friskolor. Det är dags att börja jaga resultaten – och att äntligen värna barnens framtid.
Stefan Svensson (KD) regionråd VGR
Paniz Mansouri (KD) KDU Göteborg