Rädda Sveriges sjukvård tillämpa prioriteringsplattformen!
Debattartikel Bohusläningen – Stefan Svensson
Efterfrågan på sjukvård kommer alltid att vara större än vad sjukvården klarar av. De medicinska professionerna avgör behoven.
Till vilket pris får sjukhus byggas eller renoveras? Får lokalhyran höjas oavsett om det undergräver verksamheten? Vad ska ett nytt datorbaserat journalsystem klara av och vad får det kosta? Vad görs för att fortlöpande vetenskapligt utvärdera och ompröva vårdprogram och medicinska riktlinjer? Vad betyder prioriteringsplattformen för patienter med hjärt- och kärlsjukdomar? Diabetessjukvården? Könsdysforibehandling? Vad hände under covid-pandemin på våra institutioner för äldrevård?
Efterfrågan på sjukvård kommer alltid att vara större än vad sjukvården klarar av. De medicinska professionerna avgör behoven. Men även behoven kommer dessvärre vara större än vad sjukvården klarar av. Prioritering är något vi alla gör dagligen. Vi kan inte göra allt vi vill. Vi måste prioritera. Något måste göras före något annat. Den demografiska trenden med allt fler äldre, nya metoder, nya läkemedel och krav på utfasning av gamla och icke-evidensbaserade behandlingar bidrar till att det måste prioriteras. Därför är det inte cyniskt att prioritera inom sjukvården, men det måste vara transparent. Det är snarare cyniskt att inte prioritera.
Sverige har stiftat lag om prioriteringar i sjukvården. De ska utgå ifrån den etiska plattformen med de tre principerna om människovärde, behov och kostnadseffektivitet. Alla människor har lika värde. Resurserna ska satsas där behoven är som störst och de ska finansieras solidariskt. Till sist ska vården vara kostnadseffektiv, men inte på de andra principernas bekostnad. Patientlagen (§ 7) stadgar dessutom att all hälso- och sjukvård ska grundas i vetenskap och beprövad erfarenhet. De medicinska prioriteringsbesluten måste följa dessa principer. Rättskällorna avvisar entydigt såväl alternativa principer om nyttomaximering, efterfrågan och självbestämmande men också alternativa kriterier som funktion och ålder.
Ansvar för prioriteringar ligger på alla nivåer. Målet i Hälso- och sjukvårdslagen är ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.” Enligt lagen är det i första hand de medicinska professionerna som ska prioritera. Medicinska bedömningar kräver medicinsk kompetens. Men även huvudmän som regioner och kommuner samt vårdgivare, offentliga som privata, har ansvar att prioritera resurser för de olika verksamheterna. Ytterst finns den styrande statliga nivån, där riksdagen stiftar lagar och myndigheter som Socialstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd.
Enligt vilka principer prioriteras det då i svensk sjukvård idag? Är prioriteringsplattformen känd bland alla som prioriterar? Hur är det med efterlevnaden av principen om att all hälso- och sjukvård ska grundas i vetenskap och beprövad erfarenhet? Går hälsosamtal tillbaka på vetenskap och beprövad erfarenhet? Hur är det med kriterier vid prioriteringar? Lagens förarbeten är tydliga att ålder i sig inte får vara skäl för nedprioritering. Men vad hände under covid-pandemin när Socialstyrelsen vägledde med kriteriet ”förväntad överlevnad”, vilket knappast harmonierar med vare sig Hälso- och sjukvårdslagen eller diskrimineringslagen. Lagen om människovärdet avser ju att skydda den enskilda människans existens.
Frågorna är många och huvudmän, vårdgivare, patienter och statliga myndigheter, behöver prioritera prioriteringsprinciperna och deras tillämpning. Riksdagen antog ju med stor enighet år 1997 prioriteringsplattformen. Vågar vi tillämpa den kan sjukvården räddas.
Stefan Svensson (KD),
regionråd och 2:e vice ordförande i den operativa hälso- och sjukvårdsnämnden