Våga fråga om våld i nära relationer!

Att bli slagen av den du älskar. Att bli psykiskt misshandlad av den du lever med. Att bli hotad av en familjemedlem. Att tvingas uppsöka vård för dina skador. Att inte kunna berätta. Att hoppas att någon frågar.

Var femte person i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för våld i nära relationer. De kvinnor och män som drabbas behöver många gånger söka vård för sin fysiska och psykiska ohälsa. De är många gånger kränkta, stukade och har sin självkänsla körd i botten. Hälso- och sjukvården är ofta inte förberedd på att ta hand om dem. Enligt en undersökning får mindre än en tredjedel av de som varit utsatta för våld i nära relationer stöd och hjälp som specifikt är riktade mot dessa erfarenheter. Vi vet att många som utsatts för våld söker sig till vården utan att berätta vad de varit med om och uppger att det hade underlättat för dem om personalen ställt frågan om erfarenhet av våld.

Våld i nära relationer är ett starkt uttryck för bristen på jämställdhet i vårt samhälle. För oss kristdemokrater är det helt oacceptabelt att någon ska behöva leva med risken att utsättas för våld av sin partner. Vi kräver för det första att rättsväsendet tar våld i nära relationer på stort allvar. Men även hälso- och sjukvården har ett stort ansvar. De som utsätts för våld ska få rätt stöd.

Därför tar vi nu krafttag för att förbättra Stockholms läns landstings arbete med våld i nära relationer. Vi påbörjar ett arbete för att vårdgivare och vårdpersonal ska ha rätt stöd. Det ansvar som hälso- och sjukvården har ska vara tydligt. Läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer och arbetsterapeuter ska veta vilket ansvar de har. Möjligheterna att identifiera personer som utsatts för våld ska på det här sättet bli bättre.

Handläggning och dokumentation ska också ske på samma sätt överallt så att våldsutsatta personer inte faller mellan stolarna. Vi ska hitta de glapp som finns i vårdens system och täppa till dem. Vårdcentralerna, som möter de flesta patienterna i ett första läge, ska följa rätt rutiner och de patienter som hänvisas vidare ska göra det enligt samma sätt.

Formen för att göra allt det har vi bestämt ska vara ett regionalt vårdprogram. På samma sätt som vi har regionala vårdprogram inom en rad områden ska det skärpa rutiner och förbättra de möten som patienterna har med vården. Syftet är en mer jämlik vård med högre kvalitet.

Metoo-kampanjen har satt ljuset på de sexuella trakasserier som kvinnor i Sverige behöver utstå. Även om många vittnar om vad som hänt på deras arbetsplatser vet vi att sexuellt våld i hemmet, eller andra former av våld i nära relationer, också är ett folkhälsoproblem. Det drabbar inte bara vuxna som tar emot slag utan också barn som ser vad som händer. Om det förekommer våld mellan vuxna i hemmet är det en mycket allvarlig riskfaktor för att barnet själv ska bli utsatt för misshandel. Redan i dag har många delar av vården hittat föredömliga sätt att arbeta med de här frågorna. För att kunna hjälpa fler är det dock dags att flytta fram positionerna och ta ett samlat tag. Min förhoppning är att vi på det sättet ska kunna hitta och hjälpa fler utsatta kvinnor och män.

Ella Bohlin (KD)
Landstingsråd med ansvar för kvinnosjukvården