Landstingsplan 2006-2008 – Förnyelse och mångfald

Vårdalliansens flerårsplan 2006-2008

Inledning

Vi vill ge västernorrlänningarna en bra hälso- och sjukvård oavsett ålder och bosättningsort. Vi vill också att landstingets verksamheter ska kunna få drivas på entreprenad där så är möjligt och önskvärt. Landstingets hierarkiska organisation måste brytas och medarbetarna ges större möjligheter att ge vård efter de olika förutsättningar som finns på våra arbetsplatser.

Landstingets främsta uppgift är att ge länsinvånarna förutsättningar att kunna leva ett långt och hälsosamt liv. Landstingets viktigaste uppgift blir då att erbjuda möjligheter för alla att själv förebygga ohälsa, folkhälsoarbete, samt att erbjuda länsinvånarna en god hälso- och sjukvård, inom rimligt avstånd och tid samt på lika villkor för alla.

För att långsiktigt skapa förutsättningar för människor att bo och arbeta i länet så har landstinget även en viktig roll inom länsutvecklingen. De senaste årens ekonomiska kris har inneburit att landstinget tagit flera viktiga steg tillbaka när det gäller att förändra länets styrning och ledning. Vi vill i samverkan med länets kommuner ge den direktvalda demokratiska församlingen, landstinget, ett vidgat uppdrag. Vårt mål är ett direktvalt regionfullmäktige.

För att trygga och säkra vården i framtiden måste de tillgängliga ekonomiska ramarna hållas. Socialdemokratin har nu i 12 års tid bedrivit en verksamhet som inte varit finansierad. Det har i sig försvårat en långsiktig planering. Den socialdemokratiskt dominerade majoriteten har under lång tid ignorerat de varningar vi i vårdalliansen utfärdat och länge låtit ekonomin vara underordnad verksamheten. Särskilt anmärkningsvärt har den politik varit som innebär att intäktsökningar under högkonjunkturer intecknats för ökad verksamhet, vilket medfört underskott och skattehöjning i varje lågkonjunktur. Detta har förstärkts av den s.k. stabiliseringspolitiken som innebär att det offentliga ska satsa i lågkonjunkturer i syfte att stimulera ekonomin så att lågkonjunkturen mildras. Det har naturligtvis inte varit möjligt att i motsvarande mån hålla tillbaka utgifterna när konjunkturen vänt till det bättre – i den mån det alls varit möjligt att rätt bedöma om det för tillfället är hög- eller lågkonjunktur.

Helt enligt våra farhågor så blev majoriteten till sist tvungen att genomföra den nödbromsning vi varnat för och effekterna av detta kan vi nu se. Tre skattehöjningar ligger bakom oss och betydande neddragningar av verksamheten har påbörjats och mer är på väg.

Därför är det av största vikt att vara försiktig med nya åtaganden och investeringar. Det är människor i vården som ger bot och lindring, inte byggnader och lokaler. Antagna mål som är kostnadsdrivande måste identifieras och omprövas. Landstingets statistik måste göra det möjligt med jämförelser mellan olika vårdinrättningar.

De beslut som fattats om besparingar i hela verksamheten måste fullföljas för att skapa en ekonomi i balans. Vi måste ansvara för att verksamheten bedrivs med långsiktig hållbar utveckling som ml och inom givna ekonomiska ramar.

Det är också viktigt att införa en betydligt starkare kostnadsstyrning i ekonomin. Vi föreslår att flerårsplanens beräknade totala utgifter utgör årliga utgiftstak som inte får överskridas, oaktat om intäkterna av ena eller andra anledningen skulle bli högre än tidigare förväntat. Det här förutsätter också att tillräckliga ekonomiska marginaler finns under taken för att kunna hantera svårprognostiserade utgiftsförändringar.
Trots vissa förbättringar med olika former av samverkan såväl inom landstinget som mellan landstinget och kommunerna, så ser vi stora möjligheter att uppnå både effektiviseringar och förbättringar med utökad samverkan. Ett exempel är att samordna jourlinjer för sjuksköterskor i glesbygd för kommunal äldrevård, ambulanssjukvård och vårdcentral där detta är möjligt. Det finns också möjligheter till utökad samverkan mellan omgivande landsting och staten (t.ex. försäkringskassan).

Regional utveckling

Landstingets roll i den regionala utvecklingen måste stärkas. Runt om i landet pågår en utveckling mot allt större inflytande från läns- och kommunpolitiker över det egna länets utveckling. Försöket att skapa ett direktvalt regionfullmäktige och försöket att få till stånd ett regionalt samverkansorgan för kommunerna och landstinget i Västernorrland har båda havererat, de förtroendevalda har stigit tillbaka och lämnat dessa frågor. Statens intentioner genom ansvarsutredningen tyder på ökad makt till staten. Vi kan inte vänta och se vilka smulor som slängs på vårt bord utan vi måste agera. Vi vill att Landstinget tar initiativ till nya diskussioner med kommunerna i länet angående bildande av ett samverkansorgan.

Länet har under lång tid minskat i befolkning. För tillfället har vi en stabilisering, men risken för ytterligare avfolkning är stor. Sysselsättningen i riket är låg och en högkonjunktur inom sysselsättningsintensiva branscher (som i högre grad finns utanför vårt län) kan orsaka ökad utflyttning. Nu aktuella statilga utlokaliseringar riskerar få negativa konsekvenser för Västernorrland. En motverkande och positiv kraft är naturligtvis bildandet av Mittuniversitetet som på sikt ökar regionens tillväxtförutsättningar. Men vi behöver också bli effektivare inom den regionala utvecklingen även från landstingets sida.

Länet har sedan länge präglats av stora industrier med synnerligen liten avknoppning. Det har lett till många strukturproblem. Ett alltför statiskt och försiktigt förhållande till mindre företag har lett till stelnande strukturer och en obefintlig förnyelse av offentlig sektor. Runt om oss, både i Sverige och utomland, pågår en mycket snabb förnyelse. Vårt internationella arbete måste vara inriktat på att ta tillvara de förändringar som sker och ta hem nya tankesätt till länet.

Beslut som fatttas av Europeiska unionens olika institutioner har numera en mycket stor betydelse för utveckling och möjligheter i Västernorrlaand. Det gäller såväl regelverk som hur budget utformas och används. Det finns därför starka skäl att fördjupa och bredda landstingets engagemang även i dessa frågor.

Hälso- och sjukvård

Få områden har en lika snabb vetenskaplig och teknisk utveckling som hälso- och sjukvården. Det sker ständigt nya genombrott i behandlingar, liksom inom annan medicinsk utveckling. För att vi ska ha möjlighet att få glädje av och delta i den utvecklingen krävs ekonomiska marginaler inom all verksamhet. I en flerårsplan kan det vara svårt att täcka in vilka nya behandlingar som kommer. Därför måste det i ramarna till förvaltningarna finnas marginaler och beredskap till förändringar under året.

Rutiner
Utvidgade
Den nyligen beslutade
Primärvårdens roll
Österåsens hälsohem
Psykiatrin
Regionsjukvården
Entreprenader
Trots att fullmäktige
Ekonomi
Under lång tid
Det som oroat oss
Med en växande andel
För att kunna frigöra
2005 2006 2007 2008
Hälso- och sjukvård 4341,2 4323,1 4453,1 4594,9
varav primärvård 1159,2 1129,1 1158,1 1189
varav psykiatri 337,7 346,3 356,9 368,2

Tandvård 98,8 101,2 104,3 107,4

Regional utveckling 208,4 208,4 2012,6 2016,8
varav kultur, utb, FoU 132,6 130 132,5 135
näringsliv, tillv, miljö 75,8 75,8 80,1 81,8

Landsingsservice 159,6 163 167,9 172,9
Landstingsstyrelsen 190,3 213,3 217,6 221,9
Landstingsrevision 4,4 4,6 4,7 4,8

Extra utrymme för utvecklingsinsatser 9,1 17,5 26,8

Summa 5002,7 5022,7 5177,7 5345,5
Skillnaden mellan 2005 och 2006 beror i huvudsak på förändrade ramar för läkemedelsbudgeten. Primärvårdens läkemedelsbudget minskar med 30 miljoner och övrig förändring inom området beror på överföring till specialläkemedel. Landstingsstyrelsens ramar är i övrig oförändrade mellan 2005 och 2006.

Med nuvarande långsiktiga
Landstingets fortsatta arbete
Investeringarna måste

Tabell 2. Investeringsplan

 

20042005200620072008Totalt

Inventarier vid förvaltningarna	80,3	80,0	80,0	80,0	80,0	400,3
Investeringsplan (exkl Hem-PC)	49,7	20,0	20,0	20,0	20,0	123,7
Hem-PC	–	45,0	–	–	–	45,0
Summa	130,0	145,0	100,0	100,0	100,0	575,0

Yrkanden

Med anledning av ovanstående yrkar vi att landstingsfullmäktige beslutar att:

• Landstinget tar initiativ till att förverkliga tanken med samverkansorgan, med målet att på sikt införa ett direktvalt regionparlament.
• Samverkan mellan landstinget och kommunerna, mellan norrlandslänen samt med försäkringskassan stärks och genomsyrar all planering.
• Samordningen av
• Identifiering
• Alla vårdcentraler
• Det ska tydligt framgå
• Budgetdisciplin
• Tomma lokaler
• Den långsiktiga investeringsnivån
• Verksamheten i Landstingsfastigheter
• En fortsatt omprövning görs
• Specifika produktionskostnader
• Kompetensnyttjandet kartläggs i verksamhetens olika delar. Rätt kompetens på rätt nivå för mer patienttid hos läkare och sjuksköterskor.
• En väl fungerande närsjukvård säkras genom ökad samverkan med kommunernas äldreomsorg, primärvården, internmedicin och geriatrik, gärna i entreprenadform.
• Kostnadsökningen för regionsjukvården måste begränsas. Staten måste vara beredd att gå in och ta ett delansvar för regionsjukvården i Norrland, om inte det nybildade Regionförbundet klarar av att säkra den högspecialiserade vården för norra Regionen.
• En ökad satsning på telemedicin påbörjas inom regionen.
• En särskild arbetsgrupp tillsätts under styrelsen med uppdrag at arbeta fram ett program för fler entreprenader.

VÅRDALLIANSEN VÄSTERNORRLAND
Centerpartiet, Folkpartiet, Sjukvårdspartiet Västernorrland, Kristdemokraterna, Miljöpartiet