Hur medmänskliga orkar vi vara?
Debattartikel: Att vara medmänniska innebär att man ställer upp för andra människor när de hamnat i kris och nöd. Kännetecken är generositet, öppen och vänlig, respekt för andra, stå upp för andra och försvara den lilla människan. I stort sett alla människor vill vara detta. Det beror väl delvis på att vi själva väldigt snabbt, genom olycka, svår sjukdom eller något annan omständighet kan gå från att vara friska, starka och oberoende till att vara helt beroende av andra människors stöd och hjälp, både praktiskt och ekonomiskt.
Det som är den mycket stora och svåra frågan är hur långt vi ska sträcka oss i vår roll som medmänniska. Ska det bara omfatta den närmaste familjen /släkten eller alla medborgare i vårt eget land? Genom lagar och regler får vi i Sverige mycket stöd av samhället när vi hamnar i kris. Att det ska vara så är vi väl mycket överens om.
Det råder väldig delade meningar om är om vi ska vara medmänniska även för folk i andra länder. Sverigedemokraterna har gjort det till sin ”affärsidé” (politik) att vi ska ta ansvar för de som är medborgare i landet men inte andra. Med denna politik har de fått många sympatisörer. De kan visserligen tänka sig att hjälpa nödlidande i deras ”närområden”.
Det som Sverigedemokraterna och en del andra skjuter in sig på i sitt motstånd till flykting-mottagande är i huvudsak ekonomiska. Man är rädd för att välfärden inte räcker till mer än de som nu är medborgare i Sverige. Vinster i form av vi får arbetskraft i både offentlig sektor och industrin och mycket annat bortser man i stort sett helt från.
Om man studerar lite statistik över vad svenska folket konsumerar så kan vi (2013 års siffror)bl a notera att vi under ett år köpte glass och godis för 24 700 000 000 kronor (24,7 miljarder). Om vi ser på svenskarnas alkoholkonsumtion inkl de skador som detta medför så hamnar långt över 100 miljarder. Snart är det julhandel för cirka 60 – 70 miljarder. Ett annat pinsamt faktum är att vi (och andra i liknande länder) kastar bort cirka en tredjedel av all mat vi producerar. För första gången i mänsklighetens historia är det fler som dör för tidigt i de rika länderna på grund av att de ätit för mycket än de som dör av svält i de fattiga länderna. Ungefär 20 procent jordens innevånare räknas som rika och vi lägger beslag på mer än 80 procent av jordens tillgångar.
Ett stort problem är att de som lider nöd är så väldigt många. FN säger att det finns cirka 60 miljoner flyktingar i världen. Sanningen är väl den att det är minst 1 000 miljoner som nätt och jämt överlever från dag till dag. De får för klara sig på cirka en dollar per dag. Det beror bland annat på att vi i den rika världen lyxkonsumerar i väldigt stor omfattning.
Jag efterlyser en mycket seriös debatt om vad gränserna går för våra möjligheter att hjälpa de som nu lider djup nöd och förtvivlan och flyr för att rädda sina liv. Helt klart är att vi kan inte ta emot väldigt många miljoner i vårt land men vad kan vi om vi vill?
Bengt Mattsson (KD) Vrigstad