HALMSTAD Kvotering är inte rätt väg att gå

”Jag går gärna en extra mil för att stötta en annan kvinna, men flyttar mig inte en meter för vänsterfeminismen” skriver Ella Kardemark (KD) apropå Märta Stenevis (MP) uttalanden.

Ella Kardemark KD

Miljöpartiets nytillträdda språkrör Märta Stenevi håller fanan högt för vänsterfeminismen.

”Ska utlandsfödda kvinnor få makt, kommer vita inrikes födda kvinnor att behöva flytta på sig”, säger hon i en uppmärksammad intervju med Aftonbladet (1/4-21).

I en annan intervju, i tidningen Arbetet, slår hon fast att MP ytterligare vill utöka detaljstyrningen av föräldraförsäkringen genom att öronmärka ännu fler månader till den ena eller den andra föräldern.

Det blir mer och mer tydligt att det behövs en borgerlig feminism som löser jämställdhetsutmaningarna på riktigt, i skarp kontrast till den vänsterfeminism som hittills har präglat debatten.

Vänsterfeminismen har fokus på att lösa strukturella jämställdhetsproblem genom att staten ska detaljstyra enskilda kvinnors val. Det är fel. Fokus behöver i stället vara att Sverige ska fungera för kvinnor oavsett var de är i livet och vilka val de gör.

De senaste åren har KD bidragit till att förändra den jämställdhetspolitiska debattens riktning.

När andra fokuserat på lösningar för en liten elit av kvinnor, har vi istället lyft människonära frågor som kvinnor möter i vardagen.

Nyligen presenterade vi vår jämställdhetsrapport som innehåller över 100 konkreta förslag, med främsta fokus på att:

• Råda bot på den ökande otryggheten.

• Stärka kvinnors pensioner och ekonomiska makt.

• Sätta stopp för våld i nära relationer.

• Förbättra förlossningsvården.

• Sänka sjukskrivningstalen.

Kvotering och andra tvingande lagstiftningsåtgärder är inte rätt väg att gå, bland annat eftersom de riskerar att befästa betydelsen av kön i stället för kompetens. Tillsättningar av tjänster och uppdrag ska ske utifrån kompetens, inte utifrån kön, ursprung eller ålder.

När det gäller kvotering av föräldraförsäkringen anser vi att familjer själva ska bestämma över sin egen vardag, och att inga dagar därför ska öronmärkas till den ena eller andra föräldern. Varje familj är unik och det är föräldrar själva som vet bäst hur föräldraledigheten ska fördelas – inte politiker.

Grunden för KD:s jämställdhetspolitik är att både kvinnor och män ska ha makt över sina liv, och att ingen människa varken kan eller får ägas. Där jämställdheten är svag, är även människovärdet det.

Jag möter många framgångsrika och kompetenta kvinnor med olika bakgrund och olika ideologiska grunder, både i min roll som politiker och privat.

Att någon av dem ska tvingas bort för att hon råkar vara inrikes född, känns för mig som ett oerhört främmande synsätt från en representant i en så kallad feministisk regering.