Samhället är betydligt större än den offentliga sektorn

Man kan dela in vårt samhälle i tre tårtbitar. De brukar kallas a) civilsamhället, b) den privata sektorn och c) den offentliga sektorn. Det är tre sektorer som alla är viktiga och har olika roller att spela i det svenska välfärdsbygget.

Civilsamhället är samhällets ryggrad – det vi sällan pratar om, men allt skulle rasa om den inte fanns. I civilsamhället ingår familjen, som är den minsta och i särklass viktigaste byggstenen i samhällsbygget. Där finns också hela den ideella sektorn med föreningslivet som hembygdsrörelsen, församlingar, hjälporganisationer, idrottsrörelsen och faktiskt också politiska partier och fackföreningar.

Alla som engagerar sig och ställer upp med arbetsinsatser som de inte har betalt för att göra ingår i civilsamhället. Mer än hälften av vårt lands invånare är engagerad i föreningslivet. Till det kommer insatser som t ex att vårda anhöriga, som behöver hjälp och stöd i hemmet. Vårt samhälle skulle inte fungera utan alla viktiga ideella insatser.

Den andra samhällssektorn är den privata som utgörs av näringslivet där företagare som finner det mödan värt startar och driver företag. Det skapar arbetstillfällen som gör oss självförsörjande och som leder till ökad ekonomisk tillväxt. Utan företagare som skapar jobb och betalar skatt skulle vi inte ha någon välfärd att tala om. En företagare som anställer tre personer finansierar samtidigt via skattsedeln en offentliganställd i stat eller kommun.

Den tredje samhällssektorn är den offentliga där politiken agerar och där staten, rättsväsendet och kommunerna ingår. Jag anser att det offentliga ska ha en understödjande, omfördelande och sammanhållande roll men får inte ta över och beröva medborgarnas ansvar och initiativförmåga.

När någon säger ”det där är samhällets ansvar”, vad menar de egentligen? Ofta syftar de bara på stat och kommun – men samhället är mycket större än så. Det består av tre lika viktiga delar: civilsamhället, näringslivet och det offentliga. Glömmer vi det, tappar vi balansen i välfärden.

I den politiska debatten – särskilt från vänster – lyfts ofta den offentliga sektorn fram som samhällets främsta motor. Det finns en tendens att likställa ”samhället” med staten, vilket riskerar att förminska civilsamhällets och näringslivets avgörande roll. Kanske kan det spåras till äldre idéströmningar med rötter i Karl Marx, som förespråkade gemensamt ägande av produktionsmedlen.

Ska vi ha en hållbar välfärd, då måste vi sluta prata om samhället som om det bara vore staten. Det är först när civilsamhället, näringslivet och den offentliga sektorn samverkar – och får rätt förutsättningar – som vi kan bygga ett starkt, tryggt och medmänskligt Sverige.

Lars-Axel Nordell (KD)