Läs Thomas Nymans valborgstal 2025

Ta del av det årliga valborgstalet av Thomas Nyman (KD)

Kristen eller inte. Många av oss har någon gång hört de där första orden ur bibeln: ”Gud sade varde ljus, och det blev ljus.” En enkel mening, men ändå så mäktig. Ljuset. Det som bryter mörkret. Det som får oss att se. Det som väcker liv.

Sedan urminnestider har ljuset betytt mycket för oss i upplevelser och känslor. Och just idag, Valborgsmässoafton, firar vi just ljuset som kommer tillbaka. Värmen som återvänder. Våren som spirar, inte bara i naturen, utan också i oss människor.

Utöver de varma känslor ljuset medför, har det också alltid symboliserat och beskrivit händelser förenat med hopp, förändring eller början på något nytt.

När filosofer började ifrågasätta gamla sanningar kallade vi det ”upplysningen”. När folk reste sig i Nordafrika och mellanöstern mot diktaturer kallade vi det ”den arabiska våren”. När vi hittar tillbaka till oss själva efter sorg eller stress säger vi bara ”nu känns det lite ljusare.”

Ljuset är alltså inte bara fysiskt. Det är också ett tillstånd av hopp, framsteg och goda handlingar. Men våren och ljuset kommer inte alltid av sig självt. I naturen går det i cykler. Men i samhället, världen och oss själva? Där måste vi handla. Vi måste vara de som tänder ljuset. De som vågar hoppas. De som vågar agera.

Som kristdemokrat och ordförande i kultur- och fritidsnämnden möter jag varje dag människor från Sollentunas civilsamhälle. Ljusstrålar i mänsklig form, som värmer varje rum de går in i, brinner tyst men klart för något större än sig själva.

Jag tänker på personer som Anette Fällström. När den avgiftsfria kommunala seniorgymnastiken avskaffades, kunde många ha vänt sig bort i besvikelse. Men inte Anette. Tillsammans med andra ljusstrålar grundade hon Sollentuna seniorgymnastik, en ideell förening som i dag samlar hundratals äldre i rörelse, gemenskap och livsglädje.

Jag tänker på Lasse Naestrom. Sedan 1986 har han stått vid pingisbordet för att forma nästa generation. Som ordförande och ungdomstränare i bordtennisklubben har han tränat och inspirerat tusentals barn. I hans förening står inte prestation i centrum, utan gemenskap, glädje och tillgänglighet. Här hålls avgifterna så låga som det bara går, så att alla som vill också kan vara med.

Och jag tänker på Jan Herremo och Michael Ohly. Två av många i nätverket Farsor och morsor. De nattvandrar, inte för att de måste, utan för att de vill. De är där ute, sida med våra unga. Jan i 26 år, Micke i 13 år. Deras närvaro gör vår kommun tryggare, kväll efter kväll.

Och Sollentuna Volleybollklubb som med ideella krafter arrangerar valborgfirandet här idag.

Om vi om 100 år fortfarande vill kunna tala om ljuset och våren som något som symboliserar det goda och hoppfulla, så måste vi fortsätta bygga den världen tillsammans. Genom omtanke, mod och handling. Att liksom Anette, Lasse, Jan, Micke och Volleybollklubben dra vårt strå till stacken för ett bättre Sollentuna.

Så när vi i kväll ser elden flamma upp mot himlen, låt det påminna oss. Inte bara om ljuset vi längtar efter, utan om ljuset vi själva kan vara.

Glad Valborg!