• Landsbygd

    Jordbruk

    Förvaltarskapsprincipen ska vara vägledande vid utformandet av en säker livsmedelsförsörjning. Produktionen av livsmedel är en basnäring som måste vårdas och utvecklas. Jordbrukspolitiken bör utformas så att den skapar förutsättningar för närhet mellan producent och konsument. Detta minskar behovet av långväga transporter. Försiktighetsprincipen vägleder beträffande genetiskt modifierade livsmedel.

    Ur såväl ett globalt som nationellt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Europa kan nyttjas för livsmedelsproduktion eller annan produktion som lätt kan avbrytas och återgå till livsmedelsproduktion, som till exempel vid odling av energigrödor.

    För en levande landsbygd är ett livskraftigt jord och skogsbruk samt fiske och rennäring av central betydelse. De har även en stor betydelse för sysselsättning
    i näringar som förädlar och säljer råvaror. Bärkraftiga familjejordbruk bör även i fortsättningen vara basen i svenskt jordbruk. Även differentierat landsbygdsföretagande ska underlättas. Det är nödvändigt att dessa näringar ges likvärdiga konkurrensvillkor gentemot andra länder.

    Kultur betyder ursprungligen ”odling”. Det är nödvändigt att ta till vara den kultur- och miljöinsats som görs inom jordbruksnäringen. En övergång till mer miljöanpassade och hållbara brukningsmetoder måste ske. Sverige bör ta till vara sina mycket goda förutsättningar för miljövänlig och säker produktion av högkvalitativa livsmedel. Sverige ska aktivt verka för ett mer miljöanpassat jordbruk inom EU.

    Rennäring

    Rennäringen ska värnas eftersom den är en betydelsefull del av samisk kultur samt viktig för sysselsättning
    och boende i Sveriges norra inland och fjällvärld.

    Skogsbruk

    Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och skogsindustri ska kunna utvecklas krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som främjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid utformandet av den övergripande skogspolitiken.

    Jakt, fiske och viltvård

    Jakt, fiske och viltvård är en del i bevarandet av den biologiska mångfalden. Förutom att de för många människor är en viktig del i rekreation och friluftsliv, är de dessutom ett tydligt exempel på tillämpat förvaltarskap av naturliga resurser. Viltvård är viktig för att undvika sjukdomar, trafikolyckor samt skador på jordbruksgrödor och skog. Med utgångspunkt i ett principiellt stöd för den enskilda äganderätten och generationers erfarenhet av enskilt ägande av skogs- och jordbruksmark som garant för gott och långsiktigt förvaltarskap, bör kopplingen mellan markägande och jakt- och fiskerätt finnas. Samtidigt är det angeläget att det offentliga vidtar olika åtgärder för att bereda marklösa jägare tillgång till jakt på offentligt ägd mark.

    Det ska finnas livskraftiga stammar av våra fyra stora rovdjur: björn, lo, järv och varg. De ska förvaltas så att samexistens med andra intressen är möjlig. Det ska också finnas möjlighet till skyddsjakt för att värna liv och egendom. En långsiktigt hållbar rovdjurspolitik måste utformas i samråd med den berörda landsbygdsbefolkningen.

    /Ur Kristdemokraternas principprogram 2015 – 4.1 Familjen ss. 134-135 samt 6.3 Jakt, fiske och viltvård s. 144.

    Senaste inläggen om landsbygd:

    För samtliga inlägg om landsbygd, se här

    Bilden överst av Matthias_Beckmann från Pixabay (Pixabay License).