Arbetet mot psykisk ohälsa börjar i hemmet

Debattartikel publicerad i Länstidningen Södertälje den 20 juli.

Att unga människor i Sverige mår dåligt är egentligen ingen nyhet. Ändå möts vi gång på gång av alarmerande rapporter om psykisk ohälsa. Expressens granskning #vågaberätta har bland annat berättat att var femte flicka i årskurs nio har skadat sig själv medvetet och att ungas användning av psykofarmaka har ökat kraftigt de senaste åren. I Stockholms län där jag arbetar som ansvarig politiker för vården av barn och unga utreds fler barn och fler blir kvar länge inom vården på grund av långvariga behandlingar med läkemedel. Nästan var tionde ung person i länet har kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin.

Vi kan inte fortsätta vänta in fler larmrapporter. Vi måste vända utvecklingen. Samtidigt nås vi av rapporter om att skolan inte kan ge det stöd och de strukturer som barnen behöver. Poliser och socialarbetare uppger att tonåringar följer ett helt nytt mönster i hur de beter sig mot varandra och att övergrepp har blivit normala och förväntade. I många fall fortsätter mobbning och andra övergrepp under sommarlovet, eftersom de följer med i mobilen.

Andra experter vittnar om en osäkerhet hos föräldrarna. Och vi kan inte nog betona vikten av en trygg hemmiljö för att barn och unga ska kunna må bra. Föräldrarna ska kunna anförtros ansvar. De ska också kunna avkrävas ansvar. Men framför allt ska de få det stöd de behöver i sin roll som några av de viktigaste personerna i barnens och ungdomarnas liv. Det måste vara en prioriterad uppgift för politiken när det gäller det förebyggande arbetet mot ungas psykiska ohälsa.

Tyvärr ser vi det totalt motsatta från den rödgröna regeringen. Föräldrar som tillbringar tid med sina barn beskrivs ofta som ett samhällsproblem, inte som nyckeln till att barn och unga ska må bättre. Men ett gott samhälle kräver starka familjer. Jag föreslår därför en satsning på föräldrautbildningar, just med syftet att ge föräldrar bättre verktyg om de märker att allt inte står rätt till med deras barn. Jag och Kristdemokraterna tänker arbeta för att detta införs i Stockholm, och jag hoppas att regeringen en dag kan vara redo att ta efter.

Det finns mycket annat som är möjligt att göra från politiskt håll. Samverkan mellan skola och barn- och ungdomspsykiatri (BUP) är ett exempel. Att skolan är tydligare om vad som är rätt och vad som är fel är ett annat. En god tillgänglighet hos BUP är också viktig, så att fler får lättare att komma tillbaka och avsluta behandlingar. Här har vi kommit långt i Stockholms läns landsting, där 93 procent får hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin inom 30 dagar. Men vi får absolut inte tappa bort strävan efter ett samhälle där varje människa blir sedd utifrån sitt unika, okränkbara värde. Låt därför tryggheten få börja i hemmet och ge fler barn och unga möjlighet att må bättre psykiskt.

Ella Bohlin (KD)
Barn- och äldrelandstingsråd

Debattartikeln på Länstidningen Södertälje: Så vill vi hämma psykisk ohälsa >>