Hur var det med KDS i Uppsala? Exposé över Kristdemokraterna i Uppsala 1964 till 2000.

Skriven av Hugo Fiévet till KD-Uppsala läns stämma och jubileumsfest 2013.

1964 hade Kristen Demokratisk Samling bildats och Birger Ekstedt valts till partiordförande. Uppsala distriktet kunde bildas efter en period av kontakt med den dåvarande partisekreterare, Bertil Karlsson, som hjälpte till att starta upp en interimsstyrelse. Efter årsmöte blev Ingvar Harknäs Uppsala länsdistriktets första ordförande. Ordförande för den första lokalavdelningsstyrelsen, i Uppsala, blev Lars-Erik Prosén.Pressklippen från samma år visar en ambitiös Birger Ekstedt som reste runt i länet för att värva medlemmar. Han hann med att besöka Österbybruk, Tierp, Uppsala, Enköping och Örsundbro för att värva nya medlemmar till partiet under 1964. För att locka folk lokalt blev den första större aktiviteten i Uppsala ett möte för allmänheten. Man ställde till med ett stort möte i dåvarande Tennishallen. Man inledde med ett fackeltåg varefter blåsorkestern från Stockholm spelade. Solisten Svante Svedhammar sjöng för de närvarande. Konferencier var Lars Ridderstedt. Kvällens höjdpunkt var anföranden av partiledare Birger Ekstedt och Lewi Pethrus. Mötet blev en stor framgång lokalt och man lyckades samla hela 800 deltagare. Tillställningen blev också självfinansierande. Två slöjdlärare hjälpte till att bygga scenen. Från en närliggande församling fick man låna kollektbössor. Och då KDS:are är givmilda kunde man få ihop tillräckligt med pengar för att betala för hyran. Resultatet i andrakammarsvalet 1964 blev också en framgång. Något mandat lyckades man tyvärr inte ta men över 75’000 människor valde att lägga sin röst på KDS. Dessutom lyckades Uppsaladistriktet landa på ett resultat klart över partiets riksgenomsnitt.
Kort efter riksdagsvalet höll även partiet sitt första riksting. Detta blev förlagt till Uppsala. Media fanns även närvarande och Sigfrid Strömgren från tidningen Dagen följde nog vad som hände under mötet. Samtidigt tog även KDU form i Uppsala. Som första lokalavdelning grundades KDU Uppsala redan 1964 och Kaj Skogström blev dess första ordförande. Partiet hade börjat ta form lokalt.
1966 var det dags för Kristen Demokratisk Samlings första kommunalval. I Uppsala fick man 733 röster. Detta räckte tyvärr inte till ett eget mandat i staden. KDS gjorde dock ett första viktigt genombrott. I valet 1966 tog man sitt första kommunala mandat i landet, okänt dock i vilken kommun, och totalt fick man nästan 80’000 röster. I Uppsala län kom det kommunala genombrottet istället 1970. I kommunvalvalet 1970 fick man ett eget mandat i Enköpings kommunfullmäktige. Mandatet gick antagligen till den 27: årige Stig Nilsson, en ambitiös lantbrukare från kommunen, som Enköpingsposten intervjuat kort innan valet. (Kanske vet någon i auditoriet mer om honom? Finns han kanske med ikväll?) På andra håll blev kommunalvalet i länet 1970 mer av en utmaning. De som tryckt valsedlarna var inte vidare snälla mot KDS. I Enköpingsposten 27/8 1970 kunde man läsa om hur KDS fått flera kartonger med valsedlar levererade, fint markerade med KDS på utsidan. Innehållet däremot var valsedlar markerade Vänsterpartiet kommunisterna. På andra håll var det dock muntrare. Valet i Norge var en stor inspirationskälla. 1972 tillträdde Nordens förste kristdemokratiske statsminister, Lars Korvald, från KrF. Han visade att kristdemokratin inte bara var ett kontinentalt fenomen utan även kunde spela stor roll i Norden. Under 1970-talet kom man dessutom in i allt fler kommunfullmäktige i Uppsala län. 1973 fick man mandat i Östhammar och Tierps kommuner och 1976 i Heby.
Alf Svensson kom in i riksdagen 1985 på valteknisk samverkan med Centerpartiet. Pressklippen och debattartiklarna från arkivet under perioden 1985-1988 ger inblick i vilka frågor som stod på dagordningen i Uppsala län. Ungdomsarbetslösheten spelade, precis som nu, en stor roll och KDS försökte visa på ett politiskt alternativ bortom Socialdemokraterna och Moderaterna. Man kritiserade lika hårt Socialdemokraternas vilja att höja skatten för småföretagare som man bestämt avvisade Moderaternas upprepade försök att kapa biståndsbudgeten och överge 1%-målet i svensk biståndspolitik. Samtidigt drev man på för de fristående skolorna. Möjligheten att driva dessa var fortfarande begränsad, friskolereformen kom ju inte förrän 1992, och speciellt vill man stärka föräldrarnas valfrihet över barnens skolgång. Ett politikområde som fortfarande kännetecknar Kristdemokraterna. Väljarstöder hade också börjat stabilisera sig kring 4% om än att resultatet tyvärr inte räckte till för att vara kvar i riksdagen under mandatperioden 1988-1991. Många tyckte även att det var svårt att förklara vad det valtekniska samarbetet med centerpartiet var för något. Hade KD blivit en del av Centerpartiet? Man hade fått mersmak för riksdagen – men nu ville man nå dit av egen kraft.
Under 80-talet var även de lokala KDU:arna proaktiva. Eftersom man bara hade en egen riksdagsledamot 1985-1988 uppvaktade man de andras i Uppsala. Man skrev en lång rad brev till dem och ställde ihärdiga frågor om t.ex. biståndspolitiken. Ordförande för KDU-Uppsala var under perioden Thomas Aspenberg. Miljö- och livsstilsfrågor var viktiga för KDU:arna och man betonade vikten av ett hållbart samhälle, både socialt, kulturellt och ekologiskt. Även musiktillställningar spelade en stor för KDU:arna internt, iaf att döma av hur ihärdigt de annonserade om sådana. Kommunvalet 1982 som KDU:arna var mycket engagerade i räckte tyvärr inte till något mandat. Man delade ut stora mängder flygblad och arrangerade studiecirklar. Men man var inte missnöjd, Kristdemokraterna hade ökat sitt stöd med 15 % i Uppsala kommun och gått framåt runt om i länet.
1991 var ett historiskt genombrott för partiet. Etta på valsedeln stod Alf Svensson. Två stod Lars Svensk. Kristdemokraterna fick 390’000 röster, 7,14 procent och erhöll 26 mandat. Man fick ta plats i regeringen. Alf Svensson blev statsråd och Lars Svensk kunde ta plats som riksdagsman. Äntligen kunde partiet börja få genomföra sin politik på allvar. Debattartiklarna under perioden är mycket optimistiska och talar om allt från valfrihet och barnomsorg till bistånds- och miljöansvar. Kommunalvalen gick även bra. Man kom in i Uppsala kommunfullmäktige med 4 mandat och samtliga av länets kommunfullmäktige, inklusive röda Älvkarleby.
Valresultatet 1994 blev en rysare och trots att många journalister på förhand räknat ut Kristdemokraternas möjlighet att stanna i riksdagen lyckades man 1994 stanna kvar. Det stora rekordvalet kom i nästa omgång, riksdagsvalet 1998. Inte ens inom partiet verkade man riktigt trott att det skulle gå så bra. I DN/Temo och Sifo låg siffrorna i augusti runt 6-7%. Man kampanjade dock på desto mer intensivt. Lokalavdelningarna och Mats Odell kampanjade intensivt runt om i länet och hade stora framgångar. Resultatet blev högt över förväntningarna. Enköpingsposten deklarerade innan valet att KD kanske kunde få hela 8%. På valnatten fick KD 11,77% av rösterna, 42 mandat och blev näst största borgerliga parti. Mikael Oscarsson blev även Uppsala läns andra riksdagsledamot någonsin. I de andra partierna var det mer spridda skurar. Sossarna Birgitta Dahl och Thomas Östros blev omvalda medan folkpartiets Erik Ullenhag föll på mållinjen. Socialdemokraterna försökte detta val också att fälla kristdemokraterna genom mycket hätsk retorik i media. Pressklippen som finns bevarade är inte trevlig läsning och Kristdemokraterna beskrevs som allt från ”diskrimineringsparti” till ”medeltidsparti”. Att döma av valresultatet var tekniken dock föga framgångsrik. Kristdemokraterna stod starka och vågade föra ut sitt budskap trots angreppen. Efter många år av hårt arbete och ibland en undanskymd roll hade man blivit ett stort och erkänt svenskt parti att räkna med. Det sista illustreras kanske tydligast av en ledare i UNT i samband med Kristdemokraternas riksting 2010. I TEMO:s väljarbarometer låg man då på 10.9%. UNT berättar: ”Om Miljöpartiet faller ur riksdagen medan folkpartiet blir kvar är chanserna rätt stora för en borgerlig regering. Skulle kristdemokraterna, centern och folkpartiet tillsammans få något fler mandat än moderaterna talar mycket för att det blir Alf Svensson och inte Bo Lundgren som blir statsminister.” Tyvärr fick vi inte chansen denna gång men att även liberala UNT funderade på saken visar på hur självklara Kristdemokraterna blivit i det politiska landskapet.