Viktigt att lyssna på boendes farhågor vid enorm vindkraftsutbyggnad i populärt naturområde

Tre stora områden för vindkraftsändamål – med upp till 95 verk- planeras som bekant utanför i Läckeby, Rockneby och Bäckebo. KD har besökt området och flera gånger samtalat med närboende som är mycket oroliga för uppförande av så många och så stora verk i ett populärt friluftsområde som är känt för sitt rika djurliv med rödlistade fladdermöss och särskilt skyddsvärda fågelarter.

– Ska det vara möjligt att upprätthålla balansen mellan olika intressen på landsbygden så krävs det att Kalmars kommuns regelverk kring vindkraftsetablering hänger med i den tekniska utvecklingen – och att avståndet till bostäder slås fast och dubbleras till minst 1500 meter och 35 decibel. KD kommer säga Nej till ALLA ansökningar om uppförandet av nya vindkraftsverk, innan en sådan uppdatering av vindkraftsplanen är genomförd, säger Christopher Dywik, gruppledare för KD Kalmar.

-För KD är vindkraften en viktig del av den svenska energimixen. Men det viktigt att djur, natur och människor boende i närheten inte drabbas negativt av etableringen. Oron för sjunkande fastighetspriser, uteblivna utvecklingsmöjligheter och förlusten av naturvärden måste tas på allvar. Området runt Snärjebäcken har ett rikt djurliv och är ett mycket populärt område för sportfiske, ridning, bär/svampplockning, vandring, jakt och rekreation, konstaterar Mats Wåhlin (KD), ledamot i Vatten och Miljönämnden.

Christopher Dywik (KD) besöker närboende kring Snärjebäcken. Från vänster: Emrik Stockmann, Ingemar Bernthsson och Axel Widigs.

– Vindkraftsverken blir idag allt större liksom vindkraftens påverkan på de som exponeras för blixtljus, skuggor, det ”normala” vindkraftsbullret, infraljud, lågfrekvent ljud och amplitudmodulerat ljud. När nuvarande vindkraftsplan antogs låg verken mellan 70–150 meter och förhoppningen var att de skulle bli mindre och effektivare, nu är de verk som planeras nästan lika höga som Eiffeltornet (270-300 meter höga), avslutar Dywik.

– Givetvis innebär större verk mer miljöpåverkan och därmed ett behov av att anpassa regelverket. Och om verken i Mortorp och Österhultmåla lärt oss något så är det att en gräns på 40 decibel inte räcker, inte minst då gränserna inte alltid hålls. Vilket innebär en lång och besvärlig process för de boende som tvingas leva med konstant buller, störd nattsömn, koppar som står och vibrerar i skåpen etc. tills bolagen ev. åtgärdar ljudnivåerna, konstaterar Dywik uppgivet.