Jag ser inte på partiledardebatter längre

Jag ser inte på partiledardebatter längre, säger Ulf Perbo, ordförande för KD Tyresö, i en debattartikel i Dagens Samhälle.

I kommunpolitiken är det grannar som möts. Tar vi med oss rikspolitikens tonläge blir politiken omöjlig, skriver Ulf Perbo (KD) som stänger av ljudet under politiska debatter på tv.

”Gapig, tjafsig, skrikig” skriver Expressen. ”Stökigt, skrikigt – och ingen som talar till punkt” skriver Aftonbladet. I Svenska Dagbladet kallar en före detta partiledare det för en ”demokratisk skandal”. Det handlar om söndagens partiledardebatt. Inte konstigt att alla politiker i Tyresö stängt av. Har alla kommunpolitiker gjort det?

I ett radioprogram om tonläget i politiken i min kommun nämnde jag att jag inte ser på partiledardebatter längre och ofta stänger av ljudet under nyhetssändningar om det aviseras en politisk debatt. Vänsterpartisten jag samtalade med berättade då att det gjorde hon också. Programledaren, med bakgrund i Socialdemokraterna, avslöjade då att hon inte heller lyssnade på sådana politiska debatter längre.

Till min stora förvåning har flera kollegor i kommunfullmäktige från så gott som samtliga partier därefter lite diskret kommit fram till mig och berättat att de också slutat titta på politiska debatter och särskilt partiledardebatter. Det är två skäl till detta som återkommer. Politiska debatter som de förs i dag anses pinsamma och destruktiva.

* Pinsamma på grund av att de är i konflikt med allmänna sociala och etiska uppfattningar om hur vi bör samtala med och uppföra oss mot varandra. Att avsiktligt missförstå, tro det sämsta om andra, angripa sådant man hittat på att motståndaren tycker, eller att använda en onödigt elak retorik och frossa i motståndarnas eventuella felsteg uppfattas helt enkelt som ett oacceptabelt beteende.

* Destruktiva genom att de kan locka oss att uppföra oss likadant i lokalpolitiken. Kanske kan rikspolitik betraktas som en scen där deltagarna inte är riktiga människor utan skådespelare. Men i kommunpolitiken är det ju grannar som möts! Personer som är medlemmar i samma båtklubb, tränar på samma gym, handlar i samma affär och åker samma buss. Tar vi med oss rikspolitikens tonläge blir politiken omöjlig och frånstötande för så kallade vanliga medborgare.

Att rikspolitiska debatter ofta saknar informationsvärde och mest bidrar till att skapa ilska och misstänksamhet verkar faktiskt de flesta politiker i Tyresö tycka. Är detta ett lokalt fenomen eller sprang vi på något viktigt där i studion?

Jag bestämde mig när jag gick in i kommunpolitiken för några år sedan för att ofta, bland annat inför varje kommunfullmäktige, tänka på att min formella huvudmotståndare – kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande Anita Mattsson – också är en trevlig granne. Hon vill också att skolor och äldreomsorg ska vara så bra som möjligt. Om hennes sida i politiken styr är Tyresö en bra kommun.

Även om jag tror att det finns saker som skulle bli bättre om min sida styrde finns det inget skäl att svartmåla läget när mina politiska motståndare har makten. Visst finns det frågor där vi aldrig kan komma överens. Men varför skulle det få oss att överge etablerade sociala normer för hur vi beter oss mot varandra? Jag är medveten om att jag misslyckas då och då och inte agerar som jag borde. Men jag försöker!

Nyligen hade Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i Tyresö en gemensam kväll för att diskutera bostadspolitik och samhällsplanering. Vi är de partier som står längst ifrån varandra i uppfattningen kring hur dessa frågor ska bedrivas i kommunen. Vi drack kaffe, samtalade och diskuterade. Ingen förolämpade någon och vi blev lite mer bekanta. Vi kommer troligen att fortsätta rösta olika i många samhällsplaneringsfrågor. Men det går att bedriva politik på det sättet också.

Det kanske är ett viktigt budskap som Tyresö sänder till dem som deltar i och bestämmer upplägget för våra partiledardebatter och andra politiska debatter. Vi har fått nog. Ni försvagar vår demokrati och vårt politiska system med era usla debatter. Skärp er!