Svar på interpellationer om beredskap vid strålningsrisk

Svar på Sverker Ågrens (KDS) och Ingvar Byströms (C) interpellationer om landstingets beredskap vid strålningsrisk efter katastrof

Den fruktansvärda reaktorolyckan i Tjernobyl medförde som känt är att Västernorrland drabbades av det kraftigaste nedfallet av radioaktivt stoft i landet. I dag är vi det enda län som fortfarande efter 8 veckor efter händelsen ännu inte är friklassat.

KDS-interpellationen innehåller fem frågeställningar.

1. Vad innebär den ökade radioaktiva strålningen i länet för såväl det fysiska som det psykiska hälsotillståndet bland länsinnevånarna?

Ansvariga myndigheter, SSI, Socialstyrelsen m fl, har bedömt att akuta strålskador inte kan uppstå på grund av att det nu aktuella radioaktiva nedfallet i vård län. Beträffande skador på lång sikt så anser experterna att det är svårt att bedöma effekterna.

Oron över det radioaktiva nedfallet över länet skall inte underskattas. Situationen har hos många framkallat ångest och oro, inte minst som följd av den inledningsvis mycket förvirrande och oklara informationen. Denna oklarhet har sedan förstärkts därigenom att olika opinionsgrupper helt naturligt begagnat tillfället till att driva sina sakståndpunkter i kärnkraftsfrågan. Den informationssökande allmänheten har därför med all rätt känt sig utlämnad åt dels officiella men oklara informationskällor och dels åt inofficiella men ofta desto mer kategoriska sådana. Av detta drar åtminstone jag den slutsatsen att vår informationsberedskap måste förbättras radikalt och omgående. Även om så sker blir det emellertid antagligen ofrånkomligt att det nu så drastiskt levandegjorda kärnkraftshotet blir en ångestskapande faktor till i vårt samhälle.

2. Kommer Västernorrlands läns landsting att erbjuda speciellt utsatta grupper särskilda hälsokontroller för de som önskar det?

Mot bakgrund av den riskbild som beskrivits för oss av ansvariga myndigheter har vi inte funnit anledning att överväga någon form av riktade hälsokontroller. Jag kan dock nämna att universitet och regionsjukhuset i Umeå öveväger en undersökning riktad mot lantarbetare och skogsarbetare där urvalspersoner också från vårt län kan komma att ingå. Här finns dock, såvitt jag erfarit, i första hand ett forskningssyfte.

Jag vill emellertid påpeka den möjlighet som står alla och envar till buds att vid oro och misstanke om sjukdom eller sjukliga förändringar genomgå hälsoundersökning.

3. Hur kommer effekterna på länets livsmedelsproducerande företag att följas upp?

När det gäller livsmedelsproduktionen i länet är den givetvis föremål för kontroll från berörda myndigheters sida. Någon anledning för landstinget att här vidta några specifika åtgärder finns inte i nuläget annat än att vi noga följer utvecklingen.

4. Vilka krav kommer Västernorrlands läns landsting att ställa på Länsstyrelsen, SSI m fl på fortsatt kartläggning av strålningsläget sedan Västernorrlands län så småningom friklassats?

Vad beträffar åtgärder och initiativ från landstingets sida mot andra organ för att förbättra beredskapen så vill jag först och främst framhålla att alla berörda organ, både centrala och regionala, uttalat insikt om detta behov. Vår landshövning t ex har tillskrivit regeringen i ärendet.

Inom länet finns en särskild samordningsgrupp under Länsstyrelsens ledning och där ingår från landstingets sida vår miljömedicinska läkare. I den gruppen sker också en utvärdering av de erfarenheter som nu efterhand vinns.

5. Vilka insatser planeras för att förbättra landstingets egen beredskap inför liknande situationer i framtiden?

I vårt län finns inte något kärnkraftverk eller annan verksamhet som skulle kunna ge akuta strålskador hos en större befolkningsgrupp. Därför finns ingen speciell beredskapsplan för händelser av detta slag.

Den situation där länsmedborgarna skulle kunna drabbas av akut livshotande strålning i någon större omfattning är givetvis i samband med kärnvapenkrig. För krigssituationer gäller den särskilda planering och organisation som sjukvården har. Villkoren för sjukvården i en sådan situation skiljer sig med säkerhet drastiskt från de omständigheter som råder under fredstid.

För behandling i frredstid av sådana sjukdomar som kan ha radioaktiv strålning som bakgrundsorsak är beredskap och resurser goda. Våra erfarenheter från effekter av riktad strålbehandling av cancerpatienterna är stora. Någon förstärkning av sjukvårdens resurser behöver knappast förberedas, och tumörsjukdomar, som är den mest frukade följden av joniserande strålning, ingår redan som ett markant inslag i dagens sjukvård.

Beträffande Ingvar Byströms interpellation hänvisar jag till svaret på frågorna 4 och 5 ovan.

Utöver vad som sagts vill jag meddela följande. Vid överläggningar igår, mellan företrädare för Länsstyrelsen och generaldirektören för SSI Gunnar Bengtsson, har den senare meddelat att SSI är beredd att satsa upp till 250 000 kronor för att stärka isotoplaboratoriet vid Sundsvalls sjukhus. Detta samarbete kommer innebära att all provtagning i länet kan utföras på Sundsvalls sjukhus. Laboratoriet kommer att få riksbetydelse i den långsiktiga utvärderingen av kärnkraftsolyckan. En speciell kontaktman från SSI kommer att finnas tillgänglig i länet.

Vi borde inte behöva diskutera vilken beredskap vi skall ha för kommande kärnkraftsolyckor. Vi borde överhuvudtaget inte behöva fundera över hur vi ska skydda oss mot radioaktivt nedfall, vare sig i fredstid eller vid krig.

Härnösand den 18 juni 1986

Stig Andersson
Förvaltningsutskottets ordförande

Folkhälsa | beredskap · interpellationssvar · katastrof · kärnkraft · strålningsrisk · Tjernobyl