Svar på interpellation om köerna till psykiatrin

Lennart Johansson, ordförande i personaldelegationen, lämnade följande svar på Berit Anderssons interpellation om köerna till psykiatrin:

Punkt 1: Uppfattar du förhållandena inom psykiatrin rätt enligt ovan?

Svar: Ja. Beskrivningen är korrekt. Det är en mycket besvärlig situation som chefsöverläkare Kimmy Lindholm beskriver i tidningsartikeln. Den enda värdering som där görs är att det är politiken som är fel, ”roten till det onda är en misslyckad flyktingpolitik.” ”Det måste ha varit ett misstag att ge dem en fristad i två år. Antingen skulle de fått stanna eller så skulle de fått åka iväg tidigare. Utan att vetenskapligt bevisa det är den allmänna uppfattningen inom psykiatrin att flyktingar inte har, förutom posttraumatiska stressyndrom, PTSD, mer psykiatriska sjukdomar än hos andra och inte utgör någon märkbar belastning inom psykiatrin. Det som de söker för är mer ett uttryck för en förtvivlan än för en psykiatrisk sjukdom.

Förhållandet inom BUP är mer besvärande. Asylsökande barn och ungdomar är klart överrepresenterade. Väntetiderna till mottagningen är oacceptabelt långa. Varje sjukvårdsverksamhet har en bemanning avpassad för en ”normal” belastningssituation. När antalet sökande ökar under lång tid uppstår köer/väntelistor. Av denna typ av terapeuter som behövs rekryterar man inte från ena året till det andra. Det är en allmän brist av denna personalkategori utanför 08-regionen och det tar många år att själv utbilda ytterligare terapeuter.

Punkt 2: Vad gör Landstinget Västernorrland för att utöva påtryckning gentemot Migrationsverket och eventuellt andra myndigheters verkställare, vilka har regeringens uppdrag att ta ansvar för de invandrare som kommer till vårt land och som är i stort behov av stöd och vård?

Svar: I grunden finns ett avtal mellan staten och landstingen genom Migrationsverket och Landstingsförbundet. Ett enskild landsting, såsom Landstinget Västernorrland, kan därför inte föra egna samtal med Migrationsverket om förhållandet/situationen. Vårt landsting har därmed inte något eget initiativ för att ta upp detta problem med Migrationsverket.

Efter att de relaterade tidningsartiklarna, i Sundsvalls Tidning och Dagens Medicin, med chefsöverläkare Kimmy Lindholm har Landstingsförbundet tagit tag i frågan och startat upp två aktiviteter. Det är med Landstingsförbundets egna medlemmars verksamhetsföreträdare, den psykiatriska professionen. Den första delen innebär en analys av situationen och vad problemen består av. Den andra delen som därefter skall följa är tänkt att utmynna i ett uttalande om ett gemensamt psykiatriskt förhållningssätt till problematiken.

På Landstingsförbundet säger man att förhållandena i Sundsvall inte är värre eller bättre än på andra kliniker i Sverige. Det som hänt på senare tid är att agerandet från de asylsökande har förändrats. Även detta är lika på andra kliniker. En enkel bedömning från Landstingsförbundet är att situationen inom Barn- och ungdomspsykiatrin är värre än inom vuxenpsykiatrin.

Punkt 3: Har vi inte uppdrag att se till att alla som söker psykiatrisk vård, asylsökande, andra invandrare eller svenskar, får den angelägna vård som de behöver för att klara sin vardag?

Svar: Jo, den vård de har rätt till enligt avtalet med staten är akut hälso- och sjukvård. Graden av insatser och graden av akutnivå är det alltid professionen som avgör, oavsett om det är en asylsökande eller en svensk medborgare.

Professionen kan avhjälpa de psykiatriska akuta problemen, men kan inte avhjälpa den asylsökandes problem med att de av myndigheter inte beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Enligt den refereade artikeln i Sundsvalls tidning framgår ju tydligt att de får den akuta vård de söker för. Det artikeln ger uttryck för är att de asylsökande inte söker för psykiatrisk sjukdom utan att de söker som en anledning till att påvisa att de inte mår bra och med det som en sista utväg gör ett nytt försök att få stanna i Sverige.

Psykiatriska kliniken samt Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken startar i dagarna en psykiatrisk asylmottagning i anslutning till Asylhälsovårdens mottagning på Fagerdal i Sundsvall. Det omnämns projekt och avsikten är att även personal från Migrationsverket ska ingå. Projektpengar har sökts men inte beviljats, varvid psykiatriska kliniken och BUP får betala det ur ordinarie driftsbudget, där det inte finns erforderligt utrymme för denna utökade verksamhet.

Landstinget får en generell årlig summa pengar av Migrationsverket avseende ersättning för akuta sjukvårdsinsatser till asylsökande. För Härnösand-Medelpads del är ersättningen lägre än de kostnader man har för detta. Underskotten har de senaste åren varit:

• År 2000 cirka 2,0 miljoner kronor i underskott
• År 2001 cirka 3,5 miljoner kronor i underskott, samt
• År 2002 cirka 4,0 miljoner kronor i underskott

Det som Kimmy Lindholm ger uttryck för är inte ovilja att ta hand om asylsökandes psykiatriska problem. Det är ett uttryck att de asylsökandes beskrivning av sina problem i väntan på beslut av Migrationsverket inte är ett psykiatriskt problem utan ett annat problem, ett politiskt problem.

Det vi kan göra från vårt landsting är, förutom att fortsätta diskussionerna med Landstingsförbundet och därigenom påverka Migrationsverket, att vi som landstingspolitiker genom våra politiska partier verkar för en flyktingpolitik som väsentligt minskar de problem som interpellationen så tydligt beskriver.

Härnösand den 26 februari 2003

Lennart Johansson
Ordförande i personaldelegationen

Berit Andersson tackade för svaret.

I detta ärende yttrade sig Jan Olsson, Anders Kempe, Roy Resare och Jarl Strömbäck.

Migration · Specialistvård | asylsökande · Berit Andersson · flyktingar · interpellationssvar · Migrationsverket · psykiatri