En politisk cirkus

Det är känt faktum att många politiker älskar att höra sin egen röst. Nu har vi beviset. På senaste fullmäktige var det två fullmäktigeledamöter som gick upp i talarstolen för att berätta att det är just därför man är politiker – Man älskar att få stå i talarstolen och få prata! Detta är bara en av de många irrelevanta inslag som man kan ta del av i regionfullmäktigedebatterna, vilka förstås inte alls har med debattämnet att göra och i alltför stor utsträckning släpps fram av fullmäktiges presidium.

Här är en lista på några företeelser som dyker upp i regionfullmäktiges debatter och säkert är vanliga på anda håll i landet:
* Personangrepp (är alltför vanligt)
* Det har varit debatt mellan två personer om varför man är och vad det innebär att vara socialdemokrat
* Personliga frågor ställs, exempelvis ställdes på senaste fullmäktige frågan ”Pratar du med fackliga organisationer eller inte?”
* Flera ledamöter delar med sig av sina eller andras personliga/privata upplevelser/betraktelser
* Och så finns det de som gärna beskriver personalenens vardagssituation i vården
* Man kan även få en beskrivning av patienters olika diagnoser och var/varför de ska läggas in eller hur de ska behandlas
* Att nån kan dö i framtiden eller har dött i hälso- och sjukvården, innebärande att meningsmotståndaren går/har gått över lik!
* En del ger tips om vad man ska göra som ledamot i politiken, exempelvis bör du ställa fler frågor när du sitter i nämnden
* Kulturinslag är också vanliga – diktläsning, bygdemålstal och roliga historier

Det vi nu saknar är sång, musik, pantomim och naturligtvis längtar vi alla efter akrobater och clowner? Det är väl det som kallas politisk cirkus!

politisk cirkus · regionfullmäktige