Det måste bli enklare att vara hemma med sina barn

Alla är värda att få samma trygga uppväxt som jag har haft. Som skilsmässobarn kanske inte allt var optimalt, men jag är fullt övertygad om att grunden till den trygghet jag fick lades under min småbarnstid. Som förskolepedagog hade min mamma förmånen att sluta tidigt vissa dagar och hennes första agenda var alltid att hämta mig. Även då jag fortfarande sov middag på förskolan så väntade hon hellre in mig än att göra annat först. Hon var alltid ledig på onsdagar, inte fredagar för att få längre helger, utan onsdagar för att hon ansåg att jag som barn mådde bäst av att få en paus från förskolan mitt i veckan. Under hela den period som min mamma var hemma med min lillasyster fick jag också vara hemma tillsammans med dem, vilket gjorde att jag aldrig kände mig exkluderad och dessutom fick möjlighet att knyta starka band till både min mamma och min syster.

I dag är det möjligt att välja om man vill skaffa barn (till exempel genom preventivmedel), om man då valt detta bör såklart barnen också prioriteras. Barn mår bäst av att upp till tre års ålder få finnas i en liten och trygg miljö och knyta an till både sina föräldrar och sina syskon. Den nuvarande regeringens politik går dock mer ut på att sätta barn och familjer i system som inte främjar detta; man vill till exempel utöka de antal timmar man ska få sätta sina barn i förskola medan man är hemma själv med ett nyfött barn från 15 till 30 timmar i veckan. Jag befarar att detta leder till att många föräldrar tillbringar mindre tid med sina barn, eftersom man någonstans börjar lita på ”systemet”.

KD vill göra det enklare för föräldrar att vara hemma med sina barn, bland annat genom att minska skatten för arbetande föräldrar. Vi vill inte gå med på att de 15 timmarna ska bli 30, utan i stället stå upp för barnen och deras rätt till en trygg uppfostran, samt främja den tid som behövs för att skapa tillit och förtröstan i relationen mellan barnen och deras föräldrar. Vi gör inte detta för att begränsa föräldrars möjligheter, utan för att vi verkligen tror att denna tid är viktig och för att vi vill representera dem vars röst sällan blir hörd, nämligen barnens. Vi menar att de skattepengar som skulle gått till att öka timmarna i stället bör användas till att finansiera mindre barngrupper i förskolan.

Förskollärarna vill hinna se varje enskilt barn och tillgodose deras behov, men tyvärr är det inte alltid möjligt i dag. Sjukskrivningarna bland förskolepersonal är hög – tiden är knapp och barngrupperna för stora. Vikarier, som inte hinner lära sig namnen på barnen eller vet vem som är allergisk mot vad, får sporadiskt hoppa in. Hur vet jag det? Jo, jag har själv varit en av dem! KD vill se till att det instiftas ett maxtak för barngruppernas storlek så att barnen får den uppmärksamhet och trygghet de behöver.

Framför allt ska alla ha rätt att bli uppfostrad av och bygga tillit till sina egna föräldrar, vi vill inte låta systemet ta föräldrarnas viktiga och oersättliga roll ifrån dem.

Ronja Strid (KD)

Barn och unga | debattartikel · familj · förskola · Ronja Strid