EU bör hjälpa fattiga länder inför klimathotet

I takt med att tecknen på den globala uppvärmningen blivit tydligare har också vetenskapen levererat allt fler varningar om de konsekvenser som vi kan vänta i framtiden av ett allt varmare klimat.

Mat- och vattenförsörjningen för miljontals människor kan komma att hotas allvarligt när vattennivån stiger, framförallt områdena kring Himalaya. Jordbruket drabbas på olika sätt. På många håll minskar skördarna på grund av ökad torka, på andra håll uppstår problem till följd av ökad nederbörd och jorderosion. Många storstäder ligger vid kusten och riskerar att översvämmas även vid små höjningar av havsnivån, i synnerhet som stormar och orkaner kommer att bli kraftfullare när temperaturen i luft och hav stiger. Sjukvården belastas hårdare när parasiter och tropiska sjukdomar sprider sig längre norrut. På sommaren kommer ihållande värmeböljor bli vanligare och kräva åtskilliga människoliv.

Effekterna av klimatförändringarna drabbar utvecklingsländerna särskilt hårt och försvårar möjligheterna att bekämpa fattigdomen. Samtidigt har dessa länder bidragit minst till problemet. Det är viktigt att västvärlden med EU i spetsen tar sitt ansvar och hjälper de länder som kommer att lida mest av följderna av våra utsläpp.

Om vi inte tar itu med klimatkrisen nu riskerar vi att både fattigdom och katastrofer blir vanligare i framtiden. Vi kristdemokrater anser därför att EU-budgeten ska få en ny budgetpost – Klimatsäkerhet – som ska användas för insatser inom utvecklingsländerna i syfte att förbereda dessa på ett förändrat klimat. Varje industriland bör förbinda sig att betala en summa som baseras på en kombination av dess växthusgasutsläpp och ekonomiska styrka. En möjlig delfinansiering skulle kunna komma från auktionering av utsläppsrättigheterna för koldioxid inom EU:s handelssystem. Vi i den rika världen har ett ansvar att se till att utvecklingsländerna inte gör samma misstag som vi och låser in sig i fossila energikällor.

De åtgärder som kommer att behövas är av många skilda slag. Vägar och järnvägar, vattenledningar och annan infrastruktur behöver säkras mot översvämningar, skred och våldsammare väderlek. Jordbruket behöver på många håll ställa om till grödor som är bättre anpassade till det nya klimatet.

FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har beräknat att anpassningsåtgärderna i låginkomstländerna kan komma att kosta minst 80 miljarder dollar extra om året. EU-ländernas ledare har gett vaga löften om att inrätta en klimatfond för att hjälpa u-länderna med klimatanpassning, men hittills lyser pengarna med sin frånvaro.

Att hjälpa till med klimatanpassning handlar inte bara om ett otillräckligt försök att kompensera för de globala orättvisor som delvis upprätthålls av klimatförändringen. Det handlar i hög grad också om säkerhetspolitik. Ökad brist på vatten i allt större regioner, kraftigt försämrade skördar samt havsnivåhöjningar kan tvinga miljontals människor på flykt. Samtidigt skapas ökade spänningar och konflikter kring de krympande mark- och vattenresurserna.

Klimatkrisen och den globala ekonomiska krisen får inte ställas mot varandra. Alla satsningar, både de som gäller klimatneutral energiproduktion och de som gäller klimatanpassningsåtgärder, måste samtidigt medverka till ekonomisk och social utveckling. EU bör här lyssna till USA:s president Obama, som säger Don’t waste the crisis. Med detta menar han att den ekonomiska krisen bör utnyttjas till att göra nödvändiga förändringar som leder till en bättre framtid. Åtgärderna för att hantera klimatförändringen ska alltså bidra till återhämtningen ur den ekonomiska krisen.

Ella Bohlin, Toppkandidat för Kristdemokraterna i Europaparlamentsvalet
Liza-Maria Norlin, Riksdagsledamot och kandidat till Europaparlamentet

Miljö och energi | bistånd · Ella Bohlin · global uppvärmning · havsnivåhöjning · klimatet · Liza-Maria Norlin · UNDP · utsläppsrätter