Förändra den inre strukturen

<i>Hur kan det komma sig att trots tillgång till allt fler läkare så minskar effektiviteten inom vården? Och varför håller vi så krampaktigt fast vid gamla traditionella strukturer?</i>

Landstingets strukturella <b>inre</b> organisation kom till någon gång på 40-50-talet. Då byggdes först sjukhusen som en bas för den svenska sjukvården. Därefter byggdes primärvården ut, med först distriktssköterskemottagningarn och provinsialläkare, som sedan ersattes med vårdcentraler som anpassades efter sjukhusen. Danmark, Norge, Holland och England gör tvärtom. Där utgör allmänläkarna basen och sjukhusspecialisterna ett viktigt komplement.

I personalhierarkin utgör läkarna av tradition navet. Trots nya tider med förändrade synsätt benämns fortfarande sjuksköterskor, undersköterskor och läkarsekreterare litet nedlåtande som ”kringpersonal”, som om de skulle vara utan egen yrkesroll och egna kompetensområden.

I organisationens yttre strukturer kommer enligt beslut förändringar att ske inom kort. Den hierarkiska strukturen har bestått. Nya verksamheter har tillkommit. Antalet medicinska specialiteter har ökat. Varje specialist har sin egen organisation med sina egna chefer.

Trots detta ökar inte förmågan att ge vård till fler patienter räknat på antalet patienter per läkare. Därmed har också sjukvården den senaste tiden utsatts för skarp kritik från såväl politiska företrädare, Vårdförbundet, näringslivet, men även från våra egna led bland personalen.

Den tekniska utvecklingen har gjort stora framsteg. Idag går det att göra allt mer med ny medicinsk teknik och dessutom kan vi vårda och sätta in avancerade åtgärder längre upp i åldrarna. Mot bakgrund av detta kan man fråga sig om den professionella kompetensen används å ett riktigt sätt idag? Gör sjuksköterskor och undersköterskor och för den delen även läkare det arbete de är utbildade för? Är det försvarbart att lägga allt mer administrativa uppgifter på kvalificerad medicinskt utbildad personal samtidigt som den direkta patienttiden minskar?

Vi frågar oss även varför ledarskap och chefsskap på kliniknivå fortfarande i så stor utsträckning är förbehållet läkarna? Att läkarna har det medicinska ansvaret är en självklarhet. Men var finns logiken att läkare därmed skulle vara mer lämpade än andra att leda de rent administrativa sysslor som schemaläggningar, anställningar, personalansva, budgetansvar etc? Vi kristdemokrater hävdar att detta är dålig hushållning med våra personalresurser.

Det kan knappast anses rimligt att exempelvis specialister inom kirurgin använder 10-20 % av sin tid till att uföra operationer, medan en stor del av övrig tid går åt till sådant som skulle kunna utföras av andra yrkeskategorier med ett lika gott eller till och med bättre resultat. Det är bättre att rekrytera professionella administratörer och låt den medicinskt utbildade personalen vårda patienterna. Månåga fler patienter skulle dessutom kunna få sitt vårdbehov tillgodosett av sjuksköterskor/barnmorskor, sjukgymnaster eller kuratorer.

Då vi inte kan se att landstinget lyckats åstadkomma några egentliga framsteg med syfte att lyfta av vårdpersonalen administrativa bördor och låta vårdpersonalen vårda, lägger vi nu denna motion.

En annan fråga som är central i diskussionen om landstingets inre organisation och struktur är möjligheten att kommunicera mellan olika enheter inom sjukvården. Vårt landsting har satsat stora pengar på datasystem, men fortfarande finns system som inte kan kommunicera med varandra.

Vi ställer oss också frågan hur patientflödet ser ut från det att patienten söker vård på vårdcentralen tills exempelvis en höftoperation blir utförd? Kan den ”resan” göras mer effektiv?

Invändningar hörs ibland att de offentliga verksamheternas inre liv är professionens arena. Vi ser det inte så. Antalet verksamheter, deras uppdrag och ledarstruktur, är en del av vårdens utformning och innehåll och är ytterst en demokratisk fråga, som ska styras demokratiskt. I spartider som dessa måste ”alla stenar vändas”. Att bara på ytan hyvla av gamla otidsenlig, förstelnade organisationer kan möjlighen ge en kortsiktlig vinst, men vi tror inte att detta i grunden löser några problem. Vi måste våga och orka tänka nytt.

Mot bakgrund av ovanstående, föreslår vi fullmäktige besluta:

• <b>att</b> ge landstingsstyrelsen i uppdrag att initiera en översyn av landstingets totala <b>inre</b> struktur
• <b>att</b> arbeta för att förkorta tiden från patientens första kontakt med vården till dess att nödvändiga åtgärder genomförts,
• <b>att</b> se över möjligheten att återanställa läkarsekreterare, som utgör en ovärderlig resurs i arbetet att avlasta den medicinska personalens administrativa pålagor,
• <b>att</b> ledarskaps- och chefstillsättning ännu mer görs utifrån kompetens och inte utifrån yrke.

Härnösand den 18 februari 2004
Kristdemokratiska landstingsgruppen

Roger Berg