Interpellation: Hjälpmedel till behövande

För att få ett hjälpmedel krävs en individuell behovsbedömning och ett beslut av antingen kommunen eller landstinget om man inte själv ska behöva stå för kostnaderna. Det är inget konstigt med det men däremot blir man fundersam över vad som händer när det hjälpmedlet man fått beviljat behöver bytas,
justeras, repareras eller kompletteras.

I media kunde man i slutet av förra året läsa om en äldre kvinna som fick en barnrullstol som ersättare till en rullstol där bromsen gått sönder. Hon hade svårt att hantera den och hade slagit sig svårt flera gånger när hon vält med den. Känner också till en annan person tvingats vänta i över ett år på att få sin rullstol justerad eller bytt. Som den är nu är den fel för henne. Hon kan inte förflytta sig i sin egen bostad. Det är inte värdigt att det ska behöva vara så. Det är ett välfärdssvek!

Samtidigt som detta sker tvingas personal på Hjälpmedelscentralen ägna tid åt att jaga ”kalsonger och rullstolar”, allt för att folk inte lämnar tillbaka sina hjälpmedel när behovet upphört. Nu måste något göras. Politiken behöver följa upp och ta itu med det som fel med välfärden i vårt län. Något måste göras!

Jag vill därför veta:

• Är det omfattande köer till hjälpmedelscentralen som gör att det tar tid att få hjälp?
• Finns det brister i kommunikation/uppföljning/ansvarsfördelning mellan hjälpmedelscentralen och brukaren/beställaren?
• Har hjälpmedelscentralen för små resurser för att kunna verkställa beställningar?
• Har man nån bättre plan på gång än att låta personal ägna tid åt att jaga reda på hjälpmedel som inte lämnats tillbaka?

Fränsta 13 november 2017

Mona Hammarstedt
Gruppledare, Kristdemokraterna

Interpellation till Regionstyrelsens ordförande Erik Lövgren

Etik och jämlikhet | hjälpmedel · interpellation · jämlikhet · Mona Hammarstedt

Bilden överst av cocoparisienne från Pixabay (Pixabay License).