• Kämpa för familjens funktion

    Jag måste säga att jag är mer orolig för de liberala värderingarna, som Sundsvalls Tidnings ledarskribent Sofia Mirjamsdotter skriver om, än för tankesmedjan ”Familjen först”. Mirjamsdotter har rätt i att Sverige är extremt ur ett globalt perspektiv då det gäller våra värderingar, detta är i de allra flesta fall något bra. Men när man drar individualismen till sin spets, isolerar varje människa till att handla om en helt enskild individ, då missar vi det fantastiska med att vi är just människor.

    Varje människa har ett unikt, okränkbart värde. Varje människa har sina fri- och rättigheter, som vi givetvis måste jobba för att säkra, varje dag.

    Men det finns ingen motsättning mellan detta och att se familjen som samhällets grundläggande gemenskap. Från vänsterhåll och från liberaler uttrycks rädsla och förakt mot familjen som institution. De ser familjen som ett hot i stället för att se familjen som en styrka, både för den enskilda människan och för samhället.

    Vänsterideologier räds familjen för den enheten blir ett hot mot staten. liberala värderingar räds familjen eftersom den har så stark påverkan på just individen.

    Det finns inte bara fördelar med att tillhöra en familj. Precis som Mirjamsdotter skriver, kan detta vara en plats där man berövas sina fri- och rättigheter. Människan är inte perfekt, inte heller familjen.

    Därför behövs utöver familjen, ett större socialt nätverk med släkt, vänner, bekanta, föreningsliv, arbetsplats och offentlig sektor. Men att tro att lösningen för att ge individen de bästa förutsättningarna för att känna sig älskad, finna sammanhang, få utvecklas och må bra, skulle vara antingen en relation med staten eller endast genom att ha sig själv, är inte bara naivt utan riktigt dumt.

    Ett föräldraskap är något gemensamt, det är inte enbart något individuellt. Barnkonventionen artikel 18 säger ”Barnets föräldrar har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Staten ska hjälpa föräldrarna.”. Jag tolkar det som att Mirjamsdotter inte heller gillar barnkonventionen? I flera av konventionens artiklar skrivs det om föräldrar och familj. Just för att de är så otroligt betydelsefulla för ett barn.

    Det har med relationsband att göra, men också att det är ett sammanhang som man inte blivit utvald till att finnas i, utan man bara finns och tillhör, oavsett prestation. Familjer ser givetvis olika ut, ibland är det en väldigt liten enhet ibland större ganska komplexa system, men likväl en familj.

    Låt inte hederskulturer, våld i hemmet, eller Donald Trump för den delen, få oss att misstänkliggöra familjen. Det är inte familjens existens som är orsaken, det är snarare en värderingskris, där mänskliga fri- och rättigheter, jämställdhet och trygghet utmanas.

    Jag tar gärna kampen för jämlikhet och frihet för individen, i den kampen ingår också att kämpa för familjens viktiga funktion i samhället och familjers frihet.

    Detta är inte att försvara patriarkala strukturer utan det är att möjliggöra för individens storhet. Individens storhet är större än individen.

    ”Från vänsterhåll och från liberaler uttrycks rädsla och förakt mot familjen som institution.”
    I kampen för frihet för individen ingår också delen att kämpa för familjens viktiga funktion i samhället och familjers frihet, menar skribenten.

    Liza-Maria Norlin, gruppledare Kristdemokraterna Sundsvall


    Barn och unga | familj · Liza-Maria Norlin · värderingskris