Missunnar inte andra tjäna pengar – om jag får bra vård

Gemensam välfärd låter trevligt – men vad ska vi egentligen ha välfärden till? Att bekosta ett system som utan konkurrens bara blir mer och mer ineffektivt?

Här i Sverige har vi i många fall valt ett blandekonomiskt system som ger medborgarna möjlighet att välja själv. Visst finns områden som helt enkelt fungerar bättre om det är statliga, men de verkar inte vara många.

Själv har jag inga betänkligheter att gå till privata vårdinrättningar. Om det samtidigt hamnar pengar inte bara i läkarens, sjuksköterskans och läkarsekreterarens, utan även en entreprenörs fickor, ser jag inte något fel med det. Huvudsaken är att jag får bra vård.

Finns det någon som har idéer om en mer kostnadseffektiv vård och har eller kan låna upp pengar för att realisera idéerna, så missunnar jag inte denne att i likhet med personalen tjäna pengar på min vård.

Du skriver också om heltidslön som det går att leva av, och antyder då i likhet med till exempel Stefan Löfven att en del, istället för att leva på bidrag, arbetar för så låga löner att de inte går att leva av.

Minimilön är enligt kollektivavtal 13 000-15 000 kronor i månaden. Försök en månad att leva på existensminimum, 3 890 kronor sedan hyran är betald, mat, cigarretter (många av de som egentligen inte har råd röker), tv, telefon 115 kronor per dag ger 400 kronor för övriga utgifter! Den som har minimilön och betalar 4 500 kronor i hyra plus dagliga utgifter enligt ovan, har 5 000-7 000 kronor för övriga utgifter.

Det finns alltså goda skäl för den som lever på bidrag att istället arbeta för en lön som vissa politiker tror att det inte går att leva av.

Per Sundin (KD)

Artikeln, som även publicerats på allehanda.se den 17 augusti samt i Tidningen Ångermanland den 18 augusti 2016, är ett svar på insändaren ”Låt oss återta vår gemensamma välfärd” i Tidningen Ångermanland den 11 augusti 2016.

Ekonomi/skatter | bidrag · minimilön · Per Sundin · valfrihet · välfärd