Skolcafeterian – i folkhälsans tecken

Ett flertal studier avseende barns hälsa i vårt land idag ger anledning till stor oro. En markant ökad försäljning av t ex läskedrycker och godis tillsammans med en tilltagande konsumtion av snabbmat, som ju idag finns i ett växande utbud tillgängligt dygnet runt, har pekats ut som <i>en</i> viktig orsak till den tilltagande fetman bland barn och unga. Därtill kan också konstateras att barn idag rör sig allt mindre. Dataspel och TV-tittande har i hög grad ersatt de spontana rörelsemönster som tidigare präglat barns lekar.

Både övervikt och tandproblem kostar samhället stora summor samtidigt som det utgör ett tyngande ok för det enskilda barnet. Bättre kostvanor utgör en viktig del av folkhälsoarbetet. Att preminiera goda matvanor och redan i tidig ålder implementera sådant hälsoarbete är ett ansvarsområde för såväl kommun som landsting.

Begreppet ”Stådjande miljöer”, ”Supportive Environments for Health”, myntades av WHO och blev en huvudfråga och ett begrepp som lanserades inför WHO:s folkhälsokonferens i Sundsvall 1991. Att skolan är en ”stödjande miljö” och en prioriterad arena, som är synnerligen viktig för att folkhälsoarbete ska nå framgång – även om man naturligtvis måste ha i åtanke att skolan bara är en del av barnens totala miljö – poängteras tydligt i den rapport (nr 48, 2000) som utgör en utvärdering av ”Hälsofrämjande skolor” i Landstinget Västernorrland. Där stryks också under vikten av saklig och begriplig hälsoupplysning, som i samverkan med andra faktorer ska påverka människors livsstil i önskad riktning och att det i ”stödjande miljöer” blir lättare att göra goda livsval.

I många av länets skolor drivs skolcafeterior. De är ofta uppbyggda i samarbete med skolans elevråd, som vanligen bär stort ansvar för den verksamheten. Utbudet i skolcafeteriorna varierar, men fungerar väl oftast som ett mellanmålsalternativ för eleverna.

Landstinget Västernorrland driver i det till landstinget anslutna ”Hälsofrämjande skolorna” en tydligt uttalad policy att på många olika sätt främja hälsa och livskvalitet.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande konkreta fråga:

• Hur har landstingets hälsoplanerare/dess anställda med uppdrag i länets ”Hälsofrämjande skolor” – kanske i samarbete med tandvården? – kunnat påverka utbudet i cafeteriorna på de enskilda skolorna så att konsumtion av t ex läskedrycker och godis, som ju ökat rekordartat ute i handeln, här har kunnat bromsas till förmån för ett mer folkhälsogynnsamt utbud?

Sundsvall 7 juni 2004

Berit Andersson
Kristdemokraterna i Landstinget Västernorrland

<hr>

Artikeln är en interpellation till ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen