-
Sluta fabulera om rättvisemärkt kaffe
Det är endast en bråkdel av det högre pris som rättvisemärkt (RM) kaffe säljs för, som når de fattiga RM-kaffeodlarna, påstår Lydiah Wålsten & Karl Malmqvist (L&K) i en fabulös artikel ST den 23/1.
Detta uttalande visar att man inte förstår RM-konceptet, eller snarare, man vill inte förstå. Hur mycket bättre betalt får de kaffebönder som inte har sin produktion RM-godkänd? De får inte ens hälften betalt, många gånger. L&K försöker medvetet att vilseleda oss konsumenter.
RM:s villkor för att en kaffebonde ska få märka sitt kaffe med fairtrade/rättvisemärkt är att bonden och hans anställda får ut en schysst vinst/lön som går att leva på och att man har råd att ha barnen i skolan. Det ska dessutom vara en bra arbetsmiljö, rimliga arbetstider och inget barnarbete som hindrar barnen att gå i skolan. Man får dessutom extrabetalt om kaffet är miljövänligt odlat.
Uppfyller man inte dessa villkor får man inte RM-märka sin vara. Visst är detta tufft för de fattiga, som står utanför, som inte har ställt om till RM. Det är endast de bönder som höjer värdet på sina produkter bl.a. genom att tillföra etiska/sociala värden, som kommer att överleva. Denna omställning hjälper RM till med, i takt med att efterfrågan på RM-varor ökar. När priset på kaffebörsen ibland går över RM-minimipriset får RM-bonden också följa med upp till det på marknaden gällande högre priset och kan då tjäna lite extra. RM:s ansvar gentemot oss konsumenter är enbart att de villkor som jag nämn ovan följs.
En annan märkning, Rainforest Alliance, med den gröna grodan, har däremot inget minimipris och där kan bönderna ibland klaga på att de känner sig lurade. Det som sedan kommer till, på allt kaffe, är kostnader för export, frakt, rostning, förpackning, grossisthantering och butikspåslag: Dessa kostnader har inte RM något inflytande över. Dessa aktörer tar ut de pris de tror varan tål. Så fungerar prissättningen för alla varor och tjänster i en marknadsekonomi, oavsett hur de är märkta.
”Pengar försvinner ner i fickorna” på de som är mellan producent och konsument, skriver L&K. Är det så man beskriver seriös vanlig handel på Karls Handelshögskola? Skulle dessa mellanled jobba gratis? Nej, detta handlar om ”trade not aid”. RM ser till att producenter i tredje världen får etiskt och socialt rimliga villkor. Detta är deras uppgift.
Fler och fler konsumenter väljer RM för att man anser att detta är viktigt. Försäljningen ökade 140% förra året och fler och fler bönder står i kö för att få lägga om sin produktion till RM.
Lars Lindén (kd), Timrå
Ledamot av Riksdagen och dess utrikesutskott
Bilden överst av majimazuri21 från Pixabay (Pixabay License).
-
- Dela detta: