Yttrande över motion om tillgång till avgiftning för personer med missbruksproblem

Yttrande över motion från Sverker Ågren (kd) om tillgång till avgiftning för personer med missbruksproblem (alkohol och andra droger)

Vård och behandling av personer med missbruk har fyra olika huvudmän som aktörer. Det är kommunen, genom socialtjänsten, landstinget genom sjukvården, Statens institutionsstyrelse, SiS, genom behandlingshemmen för tvångsvården samt Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Ansvaren regleras genom SoL (Socialtjänstlagen), LVM (Lag om vård av missbrukare), HSL.

Landstingets sjukvårdsansvar finns i HSL och regleras i LVN § 24, ”Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningar för sjukhusvård är uppfyllda och et anses lämpligt med hänsyn till den planerade vården i övrigt”. De viktiga begreppen i den lagtexten är – förutsättningar för sjukhusvård är uppfyllda samt den planerade vården i övrigt. Flera sjukvårdsverksamheter kan vara aktuella beroende av personalens kroppsliga problem men det viktiga är att det ska föreligga en behandlingsplan upprättad av socialtjänsten för att LVM-vården ska inledas på sjukhus.

Att personer som ska ges behandling på LVM-hem initialt ska ges sjukhusvård är alltså reglerat i lag och behöver inte kommunerna köpa av landstinget. För att landstinget ska medverka eller utföra sin del, krävs antingen att personen själv eller att socialtjänsten begär det. Vilken vård eller behandling som ska ges, beror som ovan sagt av de problem som föreligger. Förekommande problem kan vara avgiftning, drogpsykos, vitaminbrister, bukspottskörtelinflammation, njursvikt, frakturer, muskelskador eller flera av dem. Om LVM-dom föreligger eller inte så har personer med dessa skador ändock rätt till, och ges vård, för dem enligt HSL. Om missbrukande personer med dessa sjukdomar inte har LVM-dom men kommer till sjukvården, så har sjukvården skyldighet att, enligt samma lag, anmäla det till socialnämnden.

Att det föreligger brister i att följa lagen från sjukvårdens i samverkan med socialtjänsten kan inte uteslutas men definitivt inte vanligt. Om brister finns beror de till allra största delen av att personen själv, socialtjänsten eller SiS inte sökt sjukvården för få den hjälp de är berättigade till. Landstinget har genom HSL och LVM inte ansvar för uppsökande verksamhet och inte heller ansvaret för behandling av missbruksproblematiken av missbrukande personer.

Det som socialtjänsterna helt saknar är den medicinska kunskap som landstingets sjukvård har. Den kunskapen kan, som motionären föreslår, köpas från landstinget. Landstinget kan erbjuda denna konsulttjänst men inte påbjuda den. Det är kommunernas socialtjänster som ska klarlägga behovet av dessa insatser. Landstinget ska inte ta över socialtjänsternas ansvar.

Landstingsstyrelsen hemställer att landstingsfullmäktige beslutar

• att avslå motionen.

Vid landstingsstyrelsens möte den 27 augusti 2003 reserverade sig Roger Berg till förmån för bifall till motionen.

Folkhälsa | missbruk · Roger Berg · motionsyttrande