• Folktandvården i Ånge kommun centraliseras

    2009 genomfördes en strukturförändring av Folktandvården i Västernorrland. Det innebar att några kliniker stängdes för att upprätthålla långsiktig kvalitet och effektivitet. En del i modellen är att man tittar på att klinikerna ska ha ett minsta antal invånare som betjänas av den. Nu vill man centralisera Folktandvården i länet och vad passar då inte bra om inte ta upp modellen igen.

    Utifrån denna modell man försöker motivera en centralisering av Folktandvården, och försöker, genom att räkna bort en del underlag, påvisa att Fränsta inte har tillräckligt befolkningsunderlag. Man menar också att det råder akut bemanningsproblem i Fränsta. De tandläkare som jobbar på kliniken närmar sig 60 år (inte 65!) och då menar man att dessa två inom en ganska nära framtid kommer gå i pension. Istället för att se att man har drygt 5 år kvar att finna ersättare till dessa så använder man detta till att vara ytterligare ett motiv till att snabbstänga kliniken.

    Man har beräknat att man ska spara 856 000 kronor per år på att stänga Fränstakliniken, samtidigt talar man om att man måste göra investeringar i lokalen i Ånge, något som kommer öka kostnaderna.

    Kristdemokraterna går inte med på centraliseringspolitiken som brer ut sig alltmer i länet. När frågan om stängningen efter en återremisssrunda, kom upp på fullmäktige nu i november, röstade vi på avslag till att flytta verksamheten till Ånge. För att lägga ner kliniken röstade S, MP, en moderat och en vänsterpartist. Det enda man nu kan hoppas på är tillägget som gjordes till avslaget att fullmäktige beslutade ”att uppdra till Folkhälso-, primärvårds- och tandvårdsnämnden att ompröva beslutet om stängning av kliniken i Fränsta om rekryteringsläget förändras till det positiva under tiden som ombyggnationen sker på kliniken i Ånge.”

    Tandvård | centralisering · Folktandvården · Folktandvården Fränsta · Folktandvården Ånge · Fränsta · Ånge · återremiss

    Bilden överst: Folktandvården Ånge 28 februari 2020. Foto av Henrik Sendelbach (CC-BY-SA 4.0).