20 000 nya vårdplatser!

För var och en som med lite närhet följt sjukvården inser man att vi i Sverige drivit frågan om att korta vårdtider för långt. Sanningen är att många läkare och sjuksköterskor känner stress och oro varje morgon efter ronden när man tvingas skicka hem svårt sjuka patienter för att det inte finns tillräckligt med vårdplatser på sjukhusen. Med hänvisning till bl a begreppet ”klinikfärdig” blir det en tvingande nödvändighet att bortse från de behov av omvårdnad och trygghet som ett par dagar ytterligare på exempelvis en medicinklinik skulle innebära för en gammal och sjuk patient. Många sjuka och deras anhöriga upplever idag otrygghet eftersom det saknas vårdplatser. Bristen på vårdplatser leder också till vårdköer.

För några veckor sedan kom en intressant rapport från Landstingsförbundet. ”Svensk hälso- och sjukvård i ett internationellt perspektiv”. I rapporten redovisas att Sverige har världens äldsta befolkning med störst andel i åldern över 65 år. Sverige hade år 1996 Europas kortaste medelvårdtider i hälso- och sjukvården, med 7,1 dagar. Såväl i absoluta som relativa tal har minskningen varit störst i Sverige. Hårda besparingskrav och effektiviseringar har bidragit till den snabba minskningen av de svenska vårdtiderna, skriver man i rapporten. Det är besparingskravet som placerat Sverige i botten när det gäller vårdtider. Denna rapport från Landstingsförbundet säger det i klartext. Denna tydlighet är bra. Raka besked behövs för att fokusera på det viktiga i sjukvårdsdebatten.

Antalet vårdplatser på landets sjukhus har under de senaste tio åren halverats. En neddragning från 80 000 vårdplatser år 1985 till 37 000 vårdplatser år 1996. Denna utveckling har tvingat fram Europas kortaste vårdtider. Vi vågar påståendet att det är en myt att Sverige har för många vårdplatser. Antalet vårdplatser måste bli fler istället för färre. Om 10-12 år kommer antalet äldre som fyllt 85 år att vara 65 000 fler än idag. Även om vi vet att allt fler äldre är allt friskare, så kommer behovet av sjukhusvård att öka. Då håller inte dagens utveckling. Visserligen har den medicinska utvecklingen inom vissa specialiteter möjliggjort behandling i öppen vård eller kortare medelvårdtider, men andra möjligheter som denna utveckling medfört ställer å andra sidan krav på fler vårdplatser och detta gäller flertalet medicinska specialiteter. Tid och rum behövs i svensk sjukvård. Det innebär fler händer i vården och fler vårdplatser.

Vi kristdemokrater har i många år sagt att vården behöver mer resurser. När nu regeringen efter många påstötningar äntligen tillför kommuner och landsting pengar är vi givetvis glada för det. Det är synd att man inte förstått att gränsen för besparingar för länge sedan har överskridits.

Med stort intresse har vi därför tagit del av en valannons med nuvarande socialministern Margot Wallström. Annonsen inleds med ”Det behövs mer personal i sjukvården och äldreomsorgen, som har mer tid och ork för varje sjuk eller gammal människa. De anställda behöver också bättre arbetsvillkor och vidareutbildning, för trygga människor har en förmåga att dela med sig av sin trygghet.”

Helt rätt. Bra formulerat. Men är detta en trovärdig annons. Det är frågan som vårdpersonal, patienter och väljare i allmänhet bör ställa sig innan man går till vallokalen den 20 september.

Trovärdigheten i denna annons kommer i ett särskilt ljus när man jämför den med Landstingsförbundets ekonomiska redovisning från maj 1998. I den framgår hur många färre anställda som landstingen har idag i jämförelse med när Socialdemokraterna för fyra år sedan satte sig i Rosenbad. Första året vid makten år 1995 innebar att landstingen netto minskade antalet anställda med 14 000 personer. Andra året 1996 resulterade i en minskning på ytterligare 13 000 personer. Och tredje året med s-styre i landet blev det ytterligare 9 000 färre anställda i landstingen. Under tre år med socialdemokratisk regering har antalet anställda minskat netto med 36 000 personer. Detta är bilden av det verkliga livet. Inget av detta fick vi veta med ett enda litet ord före valdagen 1994. En berättigad fråga är: Varför ska vi nu tro på dessa socialdemokratiska annonser som säger att det behövs mer personal i sjukvården och äldreomsorgen.

Vi kristdemokrater hävdar att en ny vårdpolitik måste till. Det behövs en värdighetsgaranti inom sjukvården och äldreomsorgen. Det har vi framfört i riksdagen och runt om i landsting och kommuner. Politiken bör ha som mål att vård land om tio år kan erbjuda 20 000 fler sjukvårdsplatser. De flesta av dem tror vi ska finnas på sjukhusen och sjukhemmen. Många kommer att kunna erbjudas i form av avancerad sjukvård i hemmet, med ett sjukhus som bas och utgångspunkt. Förslaget i den kristdemokratiska riksdagsmotionen om utökade resurser till kommuner och landsting, 2,4 miljarder mer än s-regeringen under tre år, är ett steg i denna riktning. På valdagen är det väljarna som har makten. Vi lovar att utifrån det väljarstöd vi får göra vårt yttersta för att ge vårt land en ny vårdpolitik som garanterar trygghet och kvalitet i vården av våra gamla och sjuka.

Anders Andersson, Järnforsen, 2:e vice partiordförande Kristdemokraterna och partiets representant i Landstingsförbundets styrelse
Berit Andersson, Sundsvall, landstingskandidat för Kristdemokraterna
Jan Erik Ågren, Ramsele, riksdags- och landstingskandidat för Kristdemokraterna

Specialistvård · Trygghet | Anders Andersson · Berit Andersson · debattartikel · Jan Erik Ågren · patientsäkerhet · val 1998 · vårdplatser · värdighetsgaranti