• KdS Västernorrlands Hälso- & sjukvårdspolitiska handlingsprogram 1995-1998

    Förord

    Värdig vård – en mänsklig rättighet!

    Hälso- och sjukvård är tillsammans med omsorg av äldre och handikappade, hörnpelare i vår välfärd. Kristdemokraterna har alltid satt dessa områden högt i den politiska debatten.

    KdS i Västernorrland presenterar nu det program som vi kommer att arbeta efter i landstinget under den kommande valperioden. Det saknar löften därför att de är meningslösa i en föränderlig tid. Men programmet visar vad vi vill! KdS politik styrs av våra grundläggande värderingar, men utformas i samverkan med övriga partier i det vardagliga politiska arbetet.

    Vi inser att Sveriges ekonomiska utsikter förmörkas av ett växande underskott i statens affärer. Just därför vill vi lyfta fram några principiella krav inför framtiden. Det gäller arbetet med att följa upp vårdens kvalitet, de etiska frågorna som påverkar våra prioriteringar och behovet av ökade resurser för att kunna erbjuda en värdig vård. Det ökande antalet äldre redan inom de närmaste åren är en stor utmaning. KdS står fast vid att vården och omsorgen intar en särställning vid fördelning av samhällets resurser. Vi tror dessutom att vår kristna människosyn är oumbärlig, särskilt inom våren.

    Programmet har fastställts av KdS landstingspolitiska utskott i samråd med Distriktsstyrelsens VU i september 1994.

    1. Kristdemokratisk vårdpolitik

    Kristdemokratisk människosyn – helhetssyn

    Kristdemokratiska Samhällspartiet, KdS, vill i Landstinget Västernorrland forma en politik som

    • slår vakt om människovärdet
    • solidariserar sig med svaga och utsatta
    • bygger på människans behov av små nära gemenskaper
    • främjar mångfald och personligt ansvar
    • låter förvaltarskapstanken styra synen på och användandet av våra resurser

    Hälso- och sjukvård liksom övrig vård och omsorg är högt prioriterade områden, vilka ligger i linje med kristdemokratiska grundidéer om respekt för livet och solidaritet med de svaga. Målsättningen för KdS vårdpolitik är att tillförsäkra alla en trygg och individuellt anpassad vård och omsorg av hög kvalitet. Vården ska präglas av en helhetssyn på människan utifrån fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga behov.

    Utgångspunkten är den kristna människosynen där varje individ i samhällsgemenskapen är en unik varelse med ett absolut och lika värde oavsett begåvning, ras, kön, ålder, handikapp eller sociala och ekonomiska förutsättningar.

    Alla människor i Västernorrland ska därför garanteras samma rätt till en hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Vård ska ges på lika villkor och finansieras offentligt.

    I det här programmet vill vi beskriva vår vision för hälso- och sjukvården i Landstinget Västernorrland och vad vi Kristdemokrater kommer att arbeta för under mandatperioden efter 1994 års val.

    Patientmakt

    Patientens ställning måste på olika sätt förstärkas. I ett glesbygdslän som Västernorrland är god vård nära hemorten en mer grundläggande fråga än frihet att välja mellan olika vårdgivare. Att själv få välja läkare är dock alltid en viktig förutsättning för patienternas inflytande. Jämförbara uppgifter om olika vårdgivare måste utvecklas. Resultat av kvalitetsundersökningar bör bearbetas och publiceras på ett sådant sätt att allmänheten kan ta del av och använda informationen i kontakten med vården.

    Alla patienter har rätt att få korrekt och förståelig information om sitt tillstånd och ska ha möjlighet att påverka sin vård och behandling. Användning av personnummer ska ske på ett sådant sätt att den personliga integriteten inte åsidosätts.

    Att arbeta med handikappade innebär ofta att många professionella yrkesmänniskor är knutna till den handikappade och dennes familj. Ett nytt förhållningssätt, där den handikappade och dennes behov fokuseras i allt större utsträckning, behövs. Det är den handikappade eller dess anhöriga som i första hand bestämmer vilken sorts hjälp han eller hon behöver.

    Politikern som patienternas företrädare

    Politiker ska vara allmänhetens ombud med övergripande ansvar för kvalitet, hållfast och rättvis finansiering samt resursernas användning. Kvalitetskontroll och kostnadskontroll är nyckelord i politikerns arbete. Detta innebär att politikerna i första hand ska företräda patienterna. Politikernas roller som ”producenter och arbetsgivare” bör tonas ned. Politikernas roll som patienternas ombud är speciellt viktig för de grupper som av olika skäl kan ha svårt att hävda sina rättigheter, exempelvis barn, gamla och svårt sjuka.

    KdS strävar efter att våra förtroendevalda reoresenterar olika erfarenheter och åldrar samt har en jämn fördelning mellan män och kvinnor.

    2. Etik

    Ökade krav på etiska ställningstaganden

    Den medicinska och tekniska utvecklingen är snabb och ställer ökade krav på etiska ställningstaganden. KdS utgångspunkt för dessa ställningstaganden är en etik grundad på en kristen människosyn. Vi anser att vården ska utgå ifrån människans lika värde samt att varje människas behov av vård ska vara vägledande.

    Respekt för livet

    Respekten för mänskligt liv alltifrån dess början vid befruktningsögonblicket till dess slut är den grundläggande utgångspunkten för KdS vårdpolitik.

    Som en konsekvens av principen om människolivets okränkbarhet bör förebyggande av oönskade graviditeter ges hög prioritet.

    Aktiv dödshjälp måste med skärpa motarbetas. Aktiv dödshjälp uttrycker en cynism inför människovärdet och är ett uttryck för ett krasst tänkande med maximerad nytta som enda mål.

    Etiskt forum

    I landstinget bör det på olika nivåer finnas forum där etiska frågor diskuteras. Ett självständigt etiskt forum direkt under landstingsfullmäktige är vår väg att inrättas efter en motion från KdS. Landstingsstyrelsen bör på ett aktivt sätt arbeta med etiska frågor och med olika medel verka för att främja diskussion i etiska frågor både bland vårdpersonal och allmänhet.

    Undervisning i etik och livsåskådningsfrågor ska ges ökad tyngd i landstingets vårdutbildning, både i grundnivå och i all fortbildning. Detta är ett viktigt led i utvecklingen mot en helhetssyn på medmänniskan – patienten.

    Samverkan med frivilliga organisationer

    Människors naturliga solidaritet med varandra ska på olika sätt stärkas och tas tillvara uppmuntras genom en utökad samverkan med frivilliga organisationer. De frivilliga insatserna är ett komplement i vården men ska inte ersätta anställd vårdpersonal.

    Sjukhuskyrkan har en viktig uppgift och behöver lyftas fram som ett komplement till övrig vård och omsorg.

    3. Landstingsekonomi

    Vägledande för KdS ekonomiska synsätt är förvaltarskapstanken och subsidiaritetsprincipen.

    Förvaltarskapstanken betonar människans personaliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomi är i sig inte tillräckligt för att skapa ett gott samhälle, utan samhället måste bygga på förvaltarskapets principer. Naturens och samhällets resurser ska brukas med försiktighet och ansvar.

    Subsidiaritetsprincipen innebär en decentralisering av uppgifter, ansvar och beslutskompetens som effektivt kan hanteras på en lägre nivå och en centralisering av uppgifter som de lägre nivåerna inte på ett effektivt sätt fyller. Den högre nivån måste bevisa att den lägre nivån inte kan fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och att den högre kan göra det bättre.

    Effektivt utnyttjade resurser

    Den decentraliserade organisation som landstinget satsat på, har skapat goda förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av resurserna. Kostnaderna för hälso- och sjukvården har de senaste åren bromsats. Däremot har landstingets ekonomi blivit allt mera tyngd av en snabbt ökande skuld för framtida pensioner. Det har lett till att utrymmet för vård och omsorg krympt.

    Statens bidrag till landstinget har minskat under en lång rad år, för att nu utgöra mindre än 10 % av intäkterna. Bidragen utgör fortfarande en viktig del av den gemensamma finansieringen. Med ett rättvist utjämningssystem stöder vi principen om att lika villkor för vård kan erbjudas i hela landet. Västernorrland är på grund av minskande befolkning och stort antal äldre mycket beroende av en sådan nationell utjämning. KdS anser att den måste behållas. KdS anser att framtida regler för avsättning till framtida pensioner måste följa den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det är därför nödvändigt att skapa ett tjänstepensionssystem liknande det nya system som riksdagen beslutat om 1994.

    Landstingets omfattande verksamhet har under de senaste åren omprövats och effektiviserats. Detta måste även ske fortsättningsvis, dock utan att ge avkall på kvaliteten. Utrymmet för expansion är ytterst begränsat och kräver ökade intäkter. De fortsatta rationaliseringar som beslutats kan inte frigöra tillräckligt stort utrymme för det ökande vårdbehov som föreligger. Antalet äldre med stort vårdbehov ökar därtill för snabbt. KdS anser därför att en viss höjning av skattesatsen bör ske under mandatperioden.

    Inom hälso- och sjukvården ska inte omvårdnaden, den mjuka kvaliteten, rationaliseras bort, utan inriktas på strukturella förbättringar. Det berör områden som arbetsfördelning mellan sjukhusen respektive primärvården, att finna samarbetsfördlar och minska administrativ överbyggnad. ”Osthyvelmetoden” som utgår ifrån att alla enheter kan spara lika mycket ska undvikas.

    Resursfördelningen inom länet

    Nuvarande modell ”Sverker” för landstingets fördelning av bidraget till hälso- och sjukvården har inte visat sig skapa rättvisa förhållanden. Det gynnar stora enheter men tar liten hänsyn till lokala förhållanden. KdS vill därför att ett nytt system ska utvecklas under mandatperioden. Det nya systemet ska ta vara på den nya teknik för redovisning av verksamhet och ekonomi som tas i drift inom kort.

    Samordning av olika resurser

    Bristande resurser och ett felaktigt utnyttjande av resurser gör fortfarande att patienter ibland tvingas gå sjukskrivna under långa tider i väntan på rehabilitering, utredning, operation eller annan behandling. Men utvecklingen går i rätt riktning. Fortsatt samverkan med Försäkringskassan kan ge resurser till vården för att snabbare, och på så vis även billigare, kunna hjälpa patienterna.

    Skador som uppkommer på grund av alkohol och andra droger kostar sjukvården stora belopp. Beräkningar finns som uppskattar samhällets kostnader för vård, produktionsbortfall, skadegörelse m m orsakade av alkohol uppgår till 100 miljarder årligen. Landstingen borde därför från staten få del av alkohol- och tobaksskatter för att bättre kunna arbeta förebyggande på alkohol- och tobaksområdet.

    Det gällande högkostnadsskyddet som maximerar den enskilde patientens sjukvårdsavgifter, ska utvecklas till att även omfatta patientresor.

    Landstinget en viktig biståndsresurs

    Landstinget Västernorrland har på olika sätt bedrivit biståndsarbete inriktat på Baltikum, framför allt via frivilliga insatser från personalen. Det finns även andra delar av världen där liknande insatser skulle gör stor nytta, t ex fd Jugoslavien och tredje världen. Det vore önskvärt om landstinget kan ha utbyte i form av vänorter/vänregioner. SIDA borde då även kunna kanalisera biståndsmedel till lokala projekt via landstinget.

    4. Kvalitetsarbetet i fokus

    Patientens ställning måste stärkas i svensk sjukvård. För att detta ska kunna ske måste både patienten själv och förtroendevalda patientföreträdare kunna få information om kvaliteten hos olika vårdgivare. Viss förstärkning av förtroendenämndens verksamhet bör även ske.

    Kvalitetsrevisorer

    KdS vill arbeta för ett ackrediteringssystem införs på nationell eller regional nivå. Detta finns i flera länder idag. Ett ackrediteringssystem innebär att en vårdproducent, privat eller offentlig, måste vara godkänd kvalitetsmässigt för att få tillstånd att verka för landstingets pengar. En kvalitetsgaranti i form av en ”godkänd-stämpel” skulle fungera som en form av konsumentupplysning till patienterna och visa att verksamheten uppfyller de höga krav som måste ställas. Kvaliteten ska sedan regelbundet följas upp i verksamheten.

    För att utveckla kvalitetsarbetet bör vidare särskilda kvalitetsrevisorer utbildas som kan granska vårdens medicinska och omvårdnadsmässiga kvalitet. I båda dessa frågor bör Socialstyrelsen vara med i utformningen.

    Arbetet med kvalitetssäkring inom sjukvården skall enligt lag bedrivas kontinuerligt och hänsyn till patienters åsikter om vården bör tas till vara. I landstingets kvalitetsarbete bör även etikfrågor och diskussioner om prioriteringar vara ett viktigt inslag.

    5. Folkhälsoarbete

    En ny livsstil

    Vi behöver en ny mjukare livsstil. I samhället måste vi värna om varandra och kämpa för varje människas lika värde oavsett yrkesutbildning, prestationsförmåga eller ålder. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande hälsovårdsarbete är att det finns kunskap om de nära sambanden mellan miljö, samhällsklimat, livsstil och hälsa.

    När resurserna till den gemensamma sektorn krymper och problem som familjesplittring ökar kan leda till en otrygghet i samhället. Detta kan i sin tur orsaka en ny typ av välfärdssjukdomar, så kallade tillitssjukdomar. Tilliten och gemenskapen i samhället måste återställas därför att dessa faktorer på ett avgörande sätt påverkar hälsa och välbefinnande. Den höga arbetslösheten är en ohälsofaktor som vi måste beakta. Även om konjunkturen varierar, finns tecken på att arbetslösheten kan ligga kvar på en hög nivå.

    Tobaks-, narkotika- och alkoholmissbruk måste motarbetas kraftfullt. Orsakerna till stress och psykisk ohälsa måste också kartläggas och motverkas. Vatten och luftföroreningar, buller, smitto- och förgiftningsrisker, trafik och arbetsskador är också orsaker till ohälsa.

    De stora folksjukdomarna

    Till folksjukdomarna räknas bland annat psykisk ohälsa, rörelseorganens sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, olycksfall, allergi och överkänslighet samt diabetes. Eftersom dessa sjukdomar påverkar livskvaliteten för eett mycket stort antal människor är det viktigt att resurser satsas på förebyggande arbete, bättre behandlingsmetoder, forskning och effektivt omhändertagande. KdS vill med kraft arbeta för att Primärvårdsprogrammet följs upp noga och att dess effektmål nås.

    Missbruk och hälsorisker

    Alkoholen är Sveriges största sociala och medicinska problem. Det finns bland annat tydliga samband mellan förändringar i ett samhälles alkoholkonsumtion och dess självmordsfall. Landstinget måste arbeta aktivt för att få ned alkoholkonsumtionen och därmed även alkoholskadorna. Västernorrlandsprogrammet för minskad alkoholkonsumtion visar att det går! KdS vill att landstinget fortsätter samarbeta med Folkhälsoinstitutet och länets kommuner kring folkhälsofrågorna.

    Tobaksrökning är en av de främsta enskilda orsakerna till sjukdom och för tidig död. All landstingsverksamhet ska bedrivas i rökfria lokaler. Det finns tyvärr en tendens att rökning och snusning åter ökar bland barn och ungdomar. En intensiv information är viktig för att minska såväl tobaksrökningen som snusningen. Informationen bör kombineras med hjälp till avvvänjning.

    Det är viktigt att arbetet med alkoholfrågan på landstingets arbetsplatser hålls aktuell. Alla måste känna till de tidiga symptom som en person med begynnande missbruk visar. Då kan rätt åtgärd snabbt sättas in och kombineras med kramratstöd.

    Förebyggande av oönskade graviditeter

    Förebyggande av oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar måste utgå ifrån en helhetssyn. Det finns inga enkla lösningar utan det handlar om ett långsiktigt arbete som tar sikte på att ändra värderingar och attityder. Mannens ansvar bör i större utsträckning lyftas fram. Vårdkedjan före eller efter abort är en viktig kvalitetsfråga. Uppföljning med stödsamtal och preventivmedelsplanering är betydelsefullt och ska erbjudas både före och efter abort.

    Ungdomsmottagningar och rådgivning om preventivmedel ska vara lättillgängliga och ha hög kvalitet. Samtal och upplysning kan kombineras med subventionerade preventivmedel. Förebyggande satsningar bör riktas till olika åldersgrupper och till båda könen. Landstingets program för STD (sexuellt överförda sjukdomar) är en bra grund att bygga på.

    6. Förnyad primärvård

    Den utbyggda primärvården med husläkare och hemsjukvård nära människorna ska tillgodose basbehovet av hälso- och sjukvård. Samarbetet mellan primärvården och akutsjukvården måste öka för att skapa förutsättningar för en sammanhållen vårdkedja och för att rätt vård ska ges på rätt vårdnivå.

    Familjeläkarsystemet

    I början av 1994 infördes husläkarsystemet med fri etablering för familjeläkare, men har hejdats av ett riksdagsbeslut några månader senare. Husläkarsystemet syftar till att skapa på kontinuitet och tillgänglighet samt att patienterna själva väljer sin familjeläkare. I Västernorrland har endast några få privata etableringar skett, vilket är negativt för valfriheten. KdS anser att reformen i hög grad nu inarbetata i vårt eget system inom primärvården. Den sammanhållna vårdansvaret ska behållas.

    Hjälpmedel

    Många handikappade och äldre kan klara av både eget boende och förvärvsarbete om de bara får tillgång till rätt tekniska hjälpmedel. Landstinget måste ha en effektiv hjälpmedelsverksamhet eftersom hjälpmedel ofta är en förutsättning för ett självständigt liv. KdS vill behålla en tydlig organisation för verksamheten, där kompetens och kontinuitet kan säkerställas.

    7. Akutsjukvård

    Akutvården och de små sjukhusen

    De medicinska framstegen har ställt oss inför nödvändiga förändringar av sjukhusstrukturen. Dessa åtgärder ska utgå ifrån både ekonomiska och medicinska grunder och inte styras av trender. Det finns ingen struktur som är den enda rätta med objektiva mått. Det är olika värderingar som styr besluten om framtidens sjukvård. Att koncentrera all sluten sjukvård kan rimligtvis inte vara den enda lösningen i framtiden. KdS känner oro inför de snabba neddragningar som skett av antalet vårdplatser och att koncentrationen av vården har gått för snabbt. Genom ökad samverkan ska service och säkerhet tryggas vid de fyra sjukhusen i länet. De är nödvändiga resurser för att garantera hela befolkningen tillgänglighet och en grundläggande hälso- och sjukvård på lika villkor. För de äldre är sjukhusens medicinska akutvård av största betydelse. Inlandssjukhuset i Sollefteå ska behålla full akutvård dygnet runt samt BB och förlossningsvård.

    Det är viktigt att patienterna känner trygghet i den utveckling som sker mot ökad dagvård, planerad kirurgi, utvecklad primärvård och ökat samarbete mellan vårdivare. När användandet av dagkirurgi ökar är det särskilt viktigt att eftervården i hemmet fungerar så att patienten har tillgång till den medicinska och praktiska hjälp som behövs, t ex smärtlindring och omläggning av sår. För att kunna möta praktiska behov behövs även samarbete med kommunens hemtjänst.

    Barnsjukvård

    Barn är inte små vuxna utan barn är barn! De behöver ärför särskilt utbildad personal och vård i en barnvänlig miljö. Föräldrarna har en betydelsefull roll och ska ges möjlighet att tillbringa en stor del av tiden hos sina barn på sjukhuset. KdS vill att minst ett barncentrum bildas i länet, som samlar det mesta av ett sjukhus specialiteter på barn i en enhet. Det kan t ex ske med början i Örnsköldsvik eller Sollefteå.

    Barn med funktionshinder

    Den nya samordnade barnhabiliteringen i vårt län ska utvecklas i samarbete med kommunerna. Barn som föds med mycket svåra fysiska eller psykiska funktionshinder bor numera vanligtvis hemma hos sina föräldrar. Tillräcklig hjälp måste ges så föräldrar kan välja att ha barnen hemma permanent eller delvis. Mycket svårt sjuka och flerhandikappade barn kan behöva särskilda boenden. Det bör lösas i samråd mellan landstinget och länets kommuner.

    Ambulanssjukvård

    Ambulanssjukvården är en viktig del av akutvården. Vid svåra olyckor är det viktigt med kvalificerat omhändertagande direkt vid olycksplatsen. Därför eftersträvas snabba akutinsatser med ambulanspersonal med hög kompetens, akutbilar med utbildad anestesipersonal. Akutmottagningarna bör ha specialistläkare i all jour.

    Särskilda team med uppgift om att omhänderta offer och anhöriga vid svåra olyckor och katastrofer ska finnas i en landstingsövergripande organisation. Kristeam, där sjukhuskyrkan har en given plats, bör även finnas på våra stora akutsjukhus.

    8. Vården av äldre

    Aktivt liv

    De flesta äldre västernorrlänningar är vid god hälsa, lever ett aktivt liv och har inga större vård- eller hjälpbehov. En stor andel av sjukvårdsresurserna används dock till vård av våra äldre och vård under deet sista levnadsåret. Människor över 85 år, så kallade äldre äldre, är en grupp i samhället som ökar och kommer fortsätta öka framöver. De utgör ca 2 % av befolkningen och har en fjärdedel av det totala vårdbehovet inom den slutna vården. Äldre har ofta långvariga eller tätt återkommande sjukvårdsbehov vilket kräver en väl fungerande vårdkedja.

    Kommun och landsting måste gemensamt axla ansvaret för att de äldre får den service och hälsovård som behövs. Det kräver samverkan på alla nivåer. KdS vill förbättra rehabiliteringen i länet. ingen ska gå miste om den livskvalitet som träning och hjälpmedel kan ge.

    Enhet för de äldres sjukdomar

    Äldre ska ha rätt till akutsjukvård som är anpassad till den äldres individuella förutsättningar för utredning och behandling. KdS vill att det ska finnas en särskild enhet för de äldres sjukdomar vid varje sjukhus i länet.

    Vid behov av rehabilitering eller längre tids behandling och konvalecens efter akut sjukdom ska geriatriska kliniken, eller motsvarande, vara tillräckligt dimensionerad för att kunna ge den vården. Utvecklingen mot en utökad samverkan mellan internmedicin och geriatriken bör fortsätta.

    9. Värdig vård i livets slutskede

    Människor kan befinna sig i livets slutskede oavsett ålder. Cancer, aids m fl sjukdomar drabbar även yngre människor. Både yngre och äldre ska ges förutsättningar för ett värdigt slut när döden nalkas och ingen ska behöva avlida i ensamhet. Den som så önskar ska även få andligt stöd. Patientens önskan om var han eller hon vill tillbringa den sista tiden ska respekteras. För den som vill sluta sina dagar i det egna hemmet ska en trygg vårdplats byggas upp där.

    Vård i hemmet

    Kvalificerad sjukvård i hemmet är ett utmärkt alternativ till vård på sjukhus. Den fungerar som ett alternativ till slutenvården och kan närmast betraktas som en sjukhusvård i patientens hem.

    Kvalificerad hemsjukvård innebär bland annat rätt till kontinuerlig tillsyn av ett begränsat antal personer och medicinska insatser med kort varsel, där avancerad smärtlindring ofta är ett viktigt inslag. För de som vårdas i hemmet ska det finnas nära kontakt med och möjlighet till växelvård på sjukhus.

    Anhöriga och andra närstående har stor betydelse i hemsjukvården och de bör erbjudas stöd och utbildning. Hemsjukvården ger på ett särskilt sätt möjlighet att ha nära och kära omkring sig under den sista tiden.

    Den kvalificerade hemsjukvården är idag ojämnt utbyggd trots att den kommer att få allt större betydelse i framtiden. Kristdemokraterna arbetar för att alla som vill ska ha möjlighet att välja denna vårdform.

    Hospicevård

    Hospicevården är en vårdform i livets slutskede där patienternas egna önskemål står i centrum. Hospice arbetar på ett särskilt sett utifrån en helhetssyn på människan och dennes sjukdom. För livskvaliteten i livets slutskede är det viktigt att alla sjukdomssymptom blir bemötta. Det innebär ofta kvalificerad smärtlindring, insatser från sjukgymnaster, arbetsterapeuter, tandhygienister med flera. En bra omvårdnad och hjälp att hantera oro och ångest utgör också viktiga inslag. Även andliga behov ska kunna mötas av kompetent personal. Anhöriga har en betydelsefull uppgift även i denna vårdform.

    Kristdemokraterna arbetar för att även denna vårdform ska etableras i Västernorrland.

    10. Den psykiatriska vården

    Landstingets ansvar för den psykiatriska vården förändras vid årsskiftet. KdS anser att det ökade ansvaret för länets kommuner att lösa boende och sysselsättning för kroniskt sjuka kan ge ett bättre liv för många. Landstinget skall behålla ansvaret för vård och behandling.

    Utvecklingen av psykiatrin från i huvudsak sluten vård på stora institutioner till öppna och halvöppna vårdformer har varit positiv och ska fullföljas. Utvecklingen mot öppenvård måste dock hela tiden balanseras mot individens behov av trygghet och omvårdnad.

    Psykosocialt synsätt

    I det fortsatta förändringsarbetet är det helt nödvändigt att ett psykosocialt synsätt får en allt starkare genomslag. En helhetssyn på människan ska tillämpas där man i behandlingsarbetet tar tillvara såväl medicinsk som psykologisk och social kompetens.

    De psykoterapeutiska behandlingsformerna behöver uppvärderas i förhållande till medicinsk behandling och resurserna förstärkas. Behovet av psykoterapi är stort. Bild-, musik-, och dansterapi är terapiformer som bör få möjlighet att utvecklas.

    Decentraliserade vårdresurser

    De psykiatriska klinikerna med områdesansvar ska fortsätta att vara basen i den psykiatriska vårdorganisationen. En fungerande vårdkedja bör erbjudas med öppenvård, slutenvård, mellanvårdsformer som t ex gruppboende och nära samarbete med kommunens socialtjänst. Behandling och rehabilitering ska i största möjliga utsträckning kunna ske nära hemorten.

    Stöd till anhöriga är ofta av stort värde för patienter med psykiska sjukdomar. Landstinget ska sträva efter gott samarbete med klientorganisationerna, då de representerar en svag patientgrupp som själva har svårt att hävda sina rättigheter.

    Den psykiatriska missbruksvården bör vara gemensam i länet för att kompetens ska kunna tas tillvara och resurserna utnyttjas effektivt.

    Barnpsykiatrisk vård

    Den öppna psykiska barn- och ungdomsvården (BUP) har de senaste åren fått ta hand om fler sökande än tidigare. KdS ser med oro på att det kan bero på att barn och ungdomar far illa i ökad usträckning. Det är därför en viktig uppgift att följa utvecklingen mycket noga och sätta in åtgärder där behoven motiverar det.

    BUP:s verksamheter leds utifrån teamtanken, dvs att övertydelsen om att bästa förutsättningar för behandling uppstår när läkare, psykolog och socionom, utifrån sitt respektive professionella kunnande, gemensamt och på lika villkor förebygger, utreder och behandlar. Den geografiskt utplacerade öppna verksamheten bör därför vara utgångspunkt i det barnpsykiatriska arbetet. Gränsdragningen mellan barn- och vuxenpsykiatrisk vård bör vara flesxibel. Det är också angeläget att barn som växer upp i en familj där det finns psykisk sjukdom ges ett särskilt stöd.

    Incestvård

    Incest och andra övergrepp är en djup kränkning av människan. Att som barn förnedras av vuxna, som man har tillit till, innebär att man får svårt att överleva emotionellt utan att bli skadad. Vi vet bl a genom utredningar att många vuxna får sjukdomar och/eller andra psykiska pålagringar, som ibland kan härledas till en tidigare utsatt incest. Övergreppen slår rakt igenom alla samhällsgrupper, ingen är undantagen.

    För att ge barn och ungdomar en chans till fortsatt värdigt liv vill KdS inrätta ett speciellt center i länet. Centret ska erbjuda gruppterapi till barn/ungdomar och vuxna. Metoden har visat sig vara en framgångsrik metod, då problemet för den utsatte också är att han/hon upplever sig fullständigt ensam om sin skam och skuld. Centret ska vara ett komplement till andra psykmottagningar i länet. Det ska dessutom vara en resurs för socialtjänst och polis.

    Flyktingars särskilda behov

    Flyktingars behov av psykiatrisk vård efter tortyr och förföljelse måste särskilt beaktas. Den psykiatriska vården för invandrare och flyktingar är ofta komplicerad bl a genom att man tvingas använda tolk. För att möta detta problem bör psykiatrin arbeta för att anställa även personal som kan invandrarspråk. Resurserna för akut krisbearbetning bör förstärkas.

    11. Tandvård

    Förebyggande tandvård

    Tandhälsovården ska satsa på utåtriktad verksamhet beträffande möjligheterna att förebygga karies och tandlossning. Det är viktigt att den positiva attityd som uppnåtts beträffande förebyggande tandvård fortsätter. Den tendens av ökad karies på små barn som man kan skönja är inte bra. Samarbetet med folktandvården och BVC bör därför fortsätta.

    Den uppsökande verksamheten för gamla och handikappade samt andra eftersatta grupper bör byggas ut genom samarbete mellan landstinget och primärkommunerna. Uppsökande verksamhet bör även finnas till vissa grupper av invandrare. Information om tandhälsa bör i mån av behov ges till invandrare på deras hemspråk.

    Inom all vårdutbildning måste undervisning om tandhälsans betydelse för folkhälsans utveckling uppmärksammas.

    12. Personalpolitik och medinflytande

    Inflytande och trivsel

    Landstingets personal har rätt til arbetstillfredställelse och medinflytande. Om de anställda känner att de är viktiga, har inflytande över sin situation och en bra arbetsmiljö, då finns också förutsättningar för ett bra vårdresultat. Varje enskild enhet inom landstinget bör därför i så stor utsträckning som möjligt få eget budget- och resultatansvar. Det är även angeläget att landstinget skapar en god arbetsmiljö för att skydda de anställda mot ohälsa och yrkesskador.

    Landstinget ska sträva efter en god psykosocial arbetsmiljö. Alla ska kunna trivas på landstingets arbetsplatser. Varje arbetsplats skall ha en plan för den arbetsmiljön som behandlar frågor som arbetsinnehåll, medinflytande, åtgärder vid konflikter och vid så kallad vuxen-mobbing.

    Förändringsarbete är alltid krävande för personalen. Det är viktigt att personalen i god tid får information om förändringar som kommer att påverka deras arbetssituation. Det är nödvändigt att arbetsledningen får stöd och har kunskap om psykosociala frågor och hur förändringssituationer hanteras.

    Personalens rätt att delta i fri opinionsbildning är skyddad i grundlagen. KdS vill med skärpa hävda allas rätt att hävda egna åsikter även om landstingets egen verksamhet.

    Personalpolicy

    Vårdpersonalens kompetens ska tas till vara och utvecklas och det bör finnas en bra sammansättning av olika åldrar och erfarenheter. Personalen måste få möjlighet att ta hand om hela människan och inte bara de medicinska behoven. Personalens språkkunskaper och kulturella bakgrund ska ses som en resurs.

    Landstinget bör föregå med gott exempel bland annat då det gäller att anställa människor med funktionshinder, äldre arbetskraft och personer som är i behov av rehabilitering.

    Personal inom sjukvården som ej vill utföra eller delta i åtgärder som strider mot vederbörandes samvete ska kunna tilldelas andra arbetsuppgifter.

    Landstinget ska aktivt verka för att utjämna löneskillnader mellan könen så att lika lön för lika arbete uppnås. En jämnare fördelning mellan män och kvinnor inom olika yrkeskategorier ska ocskå eftersträvas.

    Landstinget ska så långt möjligt tillgodose den enskildes önskemål om fortbildning, behov av deltidsarbete eller personliga scheman. Småbarnsföräldrar ska ha möjlighet till tjänstledighet tills barnet är tre år samt partiell tjänstledighet tills barnet är tolv år. Personal ska ha möjlighet till en längre tjänstledighet för vård av anhörig.

    Vid personalminskningar bör uppsägningar av tillsvidareanställda så långt möjligt undvikas. Avtalet med Länsarbetsnämnden 1994 kom till stånd efter kraftig opinionsbildning från KdS samt nya och mer generösa regler från statens sida. En ytterligare förlängning av avtalet bör prövas under 1994. Lediga platser inom hälso- och sjukvården inom landstinget ska i första hand tas till vara till omplaceringar. Kompetensutveckling, utbildning eller hjälp att starta eget m m, är andra åtgärder som är betydelsefulla.

    13. Forskning, utveckling och utbildning

    Utbildning och forskning har en stor betydelse för utvecklingen av ett land eller en region. Som folkvalt regionalt organ har landstinget ett särskilt ansvar för länets framtida utveckling.

    Forskning och utveckling

    Forskning och utveckling har en avgörande betydelse för hälso- och sjukvårdens kvalitet, effektivitet och utvecklingsmöjligheter. Finansieringsansvaret delas av staten och landstinget men fonder och stiftelser utgör också viktiga finansiärer.

    Forskning och utveckling ska inte enbart inrikta sig på medicinska framsteg utan forskning inom omvårdnad och kvalitetsarbete måste få ett allt större utrymme. Det är viktigt att ny kunskap förmedlas så att hela sjukvårdsorganisationen kan tillgodogöra sig den.

    Forskning inom den alternativa medicinen bör uppmuntras så att värdefull kunskap kan tas tillvara och utvecklas. Som skydd för den enskilde mot eventuella skador vid alternativ behandling bör utövare åläggas krav om registrering samt att föra enkla journaler med patientidentitet och behandlingsåtgärd.

    All forskning som innefattar etiska ställningstaganden ska underställas forskningsetisk prövning utifrån såväl medicinska, filosofiska och teologiska aspekter.

    Mitthögskolan

    Landstingets engagemang i Mitthögskolan har skapat landets största högskola. Den svarar för kvalificerad utbildning och forskning som ger värdefull och helt nödvändig kunskap. Målet är att skapa ett nätverksuniversitet i Mellannorrland.

    Landstingen har en väl utbyggd utbildningsorganisation framför allt inom vårdområdet. Därmed har landstinget även goda förutsättningar för att svara för gymnasieutbildning inom vård- och omsorgsområdet. Eleverna ska ha möjlighet att själv välja skola vilket också ger ett större utrymme för skolorna att profilera sig.

    14. Kultur i vården

    Stödjepunkt för utveckling

    Landstingets kulturnämnd bör verka för att alla som bor i Västernorrland får möjlighet att delta i olika kulturaktiviteter. Ett varierande utbud inom kultursektorn tillgodoses bäst genom att ideella organisationers och folkrörelsers erfarenheter och idéer tillvaratas. Nya Länsmuseet är en viktig stödjepunkt för den fortsatta utvecklingen. Folkrörelsernas insatser inom kulturområdet är en väsentlig del av kulturutbudet. Landstingens bidrag ska medverka till mångfald i kulturutbudet. Konstnärlig utveckling och förnyelse bör främjas. De andliga behoven bör i dessa sammanhang också uppmärksammas.

    Kulturell verksamhet är nödvändig och kan även fungera som förebyggande hälsovård. God kultur utvecklar, ger stimulans och skapar positiva förändringar och motverkar sådant som verkar nedbrytande och passiviserande i samhället. Kultur kan bidra till rehabilitering och aktivering.

    Landstingets utbildnings- och kulturförvaltning bör, i samarbetet med primärkommunerna, verka för decentraliserade kulturella aktiviteter där även invandrares bakgrund och miljö tillvaratas.

    Miljö i vården

    Miljörevisioner

    Landstinget Västernorrland har ett stort ansvar för att bedriva sin verksamhet så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Dels på grund av att det är länets största arbetsgivare och därför har ett stort moraliskt ansvar, dels därför att det ligger i landstingets verksamhetsidé att förebygga ohälsa och bota sjukdomar. Mycket av sjukdomar och ohälsa är miljöbeetingat. Vi behöver en ny livsstil som bättre tar hänsyn till människans och naturens gränser.

    På varje enhet ska det finnas en miljöansvarig tjänsteman som har det övergripande ansvaret för att landstingets miljöprogram efterlevs. Utbildning av personal och regelbundna milijörevisioner är viktiga instrument. Miljöfrågorna ska ses som en naturlig del av arbetet med kvalitetssäkring. Arbete med att spara energi och vatten måste intensifieras. Det måste finnas ekonomiska styrmedel som gör det intressant för varje enskild enhet att minimera sin förbrukning.

    Miljörevisionerna har visat att sopmängden kan minskas med minst 20 procent av dagens volym. Källsorteringen måste utvecklas och gälla alla enheter inom landstinget. Återanvändning och materialåtervinning ska eftersträvas. Idag är landstinget på god väg att bli helt fritt från kvicksilver. Apparater och utrustning som innehåller miljöfarliga ämnen ska på sikt bytas ut. Den så kallade utbytesregeln ska gälla, den innebär att användaren är skyldig att köpa in en miljövänlig produkt om den fungerar lika bra som den gamla miljöskadliga. Detta är aktuellt främst inom kemikalieområdet.

    Regional demokrati

    Effektivt och demomkratiskt organ

    KdS vill att ett nytt demokratiskt organ på regional nivå ska skapas. Med direktvalda ledamöter i ett eget fullmäktige ska det kunna ta över landstingets nuvarande uppgifter. En region behöver en strategi för sin utveckling och den ska formas och förankras i en demokratisk församling. Sverige har en hämmande uppdelning i skilda sektorer på den statliga sidan och även på den regionala. Om kommunikationer, högskoleutbildning, miljöfrågor m m sköts av statliga organ med andra geografiska verksamhetsområden än länen, förloras lätt de strategiskt mest väsentliga valet. De ansvariga blir dessutom osynliga för vanligt folk. Demokratin blir tydligare om ansvaret läggs på en folkvald församling, ett regionfullmäktige. Staten bör överlämna fler uppgifter till den regionala nivån. Egen beskattning ska skapa goda resurser att stödja länets utveckling.


    Ekonomi/skatter · Etik och jämlikhet · Folkhälsa · Kultur · Migration · Miljö och energi · Personal · Primärvård · Samverkan · Specialistvård · Tandvård · Trygghet · Utbildning| aids · allergi · akutmottagning · alkohol · anhörigstöd · ambulans · arbetsmiljö · arbetsvillkor · BB · bistånd · BUP · buller · BVC · cancer · civilsamhälle · decentralisering · demokrati · diabetes · droger · dödshjälp · ekonomi · etik · familj · familjeläkare · flykting · Folktandvården · forskning · funktionsnedsättning · förebyggande vård · förvaltarskap · geriatrik · helhetssyn · hemsjukvård · hjälpmedel · hospice · högkostnadsskydd · incest · invandrare · jämlikhet · karies · kostnadskontroll · kvalitet · kvicksilver · missbruk · missbruksvård · människovärde · onkologi · operation · palliativ vård · preventivmedel · psykiatri · psykisk ohälsa · rehabilitering · rökning · Sjukhuskyrkan · skattehöjning · skatteutjämningssystem · smärtlindring · snusning · solidaritet · STD · stress · stödsamtal · subsidiaritetsprincipen · tandlossning · tandhygienist · ungdomsmottagning · universitet · valfrihet · återvinning · äldreomsorg · övergrepp